Tankarna går till Florida

Piteå2010-09-23 06:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En av de stora händelserna i går var räkningen av de röster som inte räknades på valnatten. När jag skriver detta är det ingen som vet hur det går. Det hela handlar om matematik i den högre skolan. Man kan tänka sig att Alliansens partiledare satt som på nålar under hela gårdagen och hoppades på att man räddas av gonggongen och att man inte blir beroende av Sverigedemokraternas stöd.
Mardrömmen vore att Alliansen når upp till egen majoritet i röster men inte får majoritet i mandat i riksdagen. Då kommer nog hela den borgerliga propagandaapparaten att gå igång med full styrka. Och visst vore det fel om vårt valsystem misslyckas med att skapa en proportionalitet gentemot rösterna som lagts. Men det händer lite då och då på kommunal nivå, eftersom det oftare finns fler partier där än på nationell nivå. Alla system kan slå fel. Tyvärr.
Men hela den här cirkusen får tankarna att gå till presidentvalet 2000 i USA. Demokraternas Al Gore stod mot republikanernas George W Bush. Under valnatten stod valresultatet och vägde i Florida. To close to call, utropade TV-kommentatorerna oavbrutet under kvällen. Till slut så bedömde man under de sena timmarna på valnatten att George W Bush tagit hem segern i Florida och därmed segern i hela USA. Men så började cirkusen. Omräkning och processer i domstolar. Besked hit och besked dit. Man tackade som svensk sin lyckliga stjärna att det svenska systemet inte fungerade som det amerikanska utan byggde på proportionalitet. Till slut stoppades omräkningen i Florida och Bush utropades till segrare - i mandat. Men i röster hade han förlorat mot Al Gore. Valsystemet avgjorde.
Det är viktigt att ett valsystem förmår spegla de verkliga förhållandena. Det är därför olyckligt om Alliansen skulle få mer än 50 procent av rösterna, men inte mer än hälften av mandaten i riksdagen. Lika olyckligt är det om Alliansen får under femtio procent i antal röster men ändå ror hem över hälften av riksdagsplatserna. Det kan lika väl hända som läget nu är.
Ingen vill väl att Sverigedemokraterna ska ha chansen att bli vågmästare i Sveriges riksdag. Men oavsett om alliansen får egen majoritet eller inte behöver det inte bli fallet. Det avgör Fredrik Reinfeldt ytterst. Han kan välja att försöka bilda en regering som har stöd, aktivt eller passivt, av en majoritet av de övriga ledamöterna i riksdagen. En ren moderatregering kanske till och med skulle ha lättare att manövrera sina förslag genom riksdagen än vad en alliansregering har. Och detta utan stöd av Sverigedemokraterna. En sådan lösning kanske skulle kunna bryta det låsta läge som kan uppstå om alliansen inte får egen majoritet.
Allt är möjligt. Det är endast regeringsbildarens fantasi och vilja som sätter gränserna. Jag är säker på att man i konstruktiva samtal mellan partierna skulle kunna hitta en väg ut ur detta dödläge.
Vad som absolut inte får hända är att valresultatet inte respekteras och att partistrateger på olika håll börjar ifrågasätta valresultatet och kräva omräkningar. Vi vill inte ha det som i USA. Absolut inte. Men aldrig trodde jag att vårt valsystem skulle vara så känsligt att valet kan avgöras beroende på var olika röster hamnar.
Slutsatsen av detta är att riksdagspartierna måste sätta sig ner och fundera över om valsystemet kanske måste reformeras nu när vi fått allt fler partier i riksdagen. Det kan bli så att man måste minska på de fasta valkretsmandaten och öka antalet utjämningsmandat för att undvika sådant som vi såg i går. Det ska inte finnas sådana här osäkerhetsfaktorer i ett valsystem.
Läs mer om