Olof Palme var på många sätt en mycket stark politiker, och framför allt en politiker med en klar och tydlig ideologisk förankring. Det är därför inte konstigt att han kommit att stå som förebild för flera generationer Socialdemokrater och fortfarande tjugofem år sedan sin död finns närvarande i den svenska politiken som få andra svenska politiker gör sedan de slutat sin gärning. Detta om något visar den betydelse han haft för det Socialdemokratiska partiet och för Sverige.
Olof Palme kunde med några få penseldrag måla upp en knivskarp bild av de samhällsproblem han såg och med en ideologisk skärpa peka ut den färdväg vi måste välja för att kunna åstadkomma det samhälle han målat upp i sin vision, eller som han kallade det "utopi". I sitt tal till Broderskapskongressen slog Palme fast:
"Det förhållande att man förverkligat vissa mål som för några decennier tedde sig som verklighetsfrämmande utopier är i och för sig djupt tillfredsställande. Men det kan endast ge utrymme för en mycket övergående belåtenhet. Uttrycket välfärdssamhälle blir ofta missuppfattat som någonting redan förverkligat. Det är riktigare att betrakta uttrycket som en framtidens ambition, där målen ständigt måste anpassas efter verklighetens förändring. Och därjämte är det alltför begränsat som en politisk utopi."
Genom dessa meningar slår Olof Palme fast två viktiga utgångspunkter för Socialdemokratin. Det första är att vi inte någonsin får sätta oss ner och vara nöjda med vad vi åstadkommit. Samhället är alltid inne i en förändring och socialdemokratin måste alltid ta itu med nya projekt som steg på vägen mot ett mer jämlikt samhälle. Det andra är att välfärdssamhället inte är det yttersta målet för en socialdemokrat utan mer av ett medel på vägen att uppnå det Socialdemokratiska utopisamhälle som vi vill åstadkomma. Detta är också en del av slutsatserna som kriskommissionen kommit fram till, även om man inte uttrycker det lika distinkt som Palme gjorde 1965.
Mycket intressant är också det sammanhang som Palme sätter in den socialdemokratiska politiken i. Det är närmast poetiskt när han beskriver det så här:
"Att undanröja arbetslöshet och nöd, att skapa trygghet och större valfrihet, att riva ner gamla sega klassbarriärer inom utbildning och arbetsmarknad är inte bara en materiell förbättring. Det är den avgörande förutsättningen för en känsla av samhörighet och gemenskap inom samhället. Det är praktiska åtgärder som i grunden har förändrat vårt sätt att se på varandra och på det samhälle vi lever i."
Av dessa ord förstår man den stora fara som de attitydförändringar vi kan se i dagens Sverige innebär. Sättet att se på vårt samhälle och även hur vi ser på varandra håller på att förändras. Genom en mycket strategisk propaganda har borgerligheten lyckats förändra människors tänkande i grunden, och det har fått "sköt dig själv-samhället" att slå rot i människors medvetande. Ska vi kunna stärka samhörighetskänslan i samhället så måste välfärdspolitiken återupprättas. Det är den vägen som Palme pekade ut 1965, och hans slutsatser håller än idag.
Palmes slutord i talet manar till eftertanke nu i omstartsprocessen för partiet. Han sade: "Vi kommer ofta att tala om utopier som förverkligats, men vi kommer alltid att veta vi ännu är långt från målet. I en dynamisk och föränderlig värld måste utopin ständigt formuleras på nytt." Det är lätt att misstänka att Olof Palme, om han levt idag, skulle ha gjort analysen att Socialdemokraterna belåtna slagit sig till ro med de resultat man åstadkommit och glömt omformuleringen av utopin. Här har partiet verkligen en läxa att göra.