När den nya socialdemokratiska partiordföranden tillträder i slutet av mars är det i en total borgerlig dominans i den offentliga debatten. På samma sätt som efter valförlusten 2006 har socialdemokratin inlett oppositionstiden med att sitta och bli kall på avbytarbänken.
Samtidigt haltar de borgerliga i riksdagen utan en stabil majoritet vid voteringarna men utan några större bekymmer att manövrera i den offentliga debatten. Det är inte bara vakuumet, som uppstår när det största oppositionspartiet står utan ledarskap, som bidragit till det stora utrymme som den borgerliga politiska agendan får i offentligheten. Sedan de nya moderaterna lanserades har deras tankesmedjor, proffstyckare och kör av liberala ledarsidor konsekvent och resolut etablerat en konflikt mellan det så kallade "vinnar-sverige" och "förlorar-sverige".
Hela den politiska dagordningen under valåret 2010 baserades på en enda frågeställning, huruvida politiska reformer och strukturförändringar gynnade den enskilde individens väg mot livet på Solsidan. Denna politiska konflikt är så etablerad och vedertagen att till och med tunga företrädare för socialdemokratin i eftervalsdebatten yppat att framtida val endast kan vinnas med en politik för samhällets vinnare. Men på vilket sätt ska socialdemokrater kunna tävla med moderater med en sådan politik?
Ett politiskt landskap där socialdemokratin bidrar till att reproducera föreställningar om politikens "vinnare" och "förlorare" erbjuder inga segrar eller någon heder för socialdemokratin. Ty det erbjuder endast en "enda vägens diktatur" där det enda som räknas i väljarnas ögon är mer pengar i plånboken. När socialdemokraternas nya partiordförande tillträder måste det markera ett uppbrott från konflikten mellan samhällets vinnare och förlorare. Den stora uppgiften som väntar under resten av mandatperioden handlar om att bryta med den borgerliga agendan och utveckla ett progressivt socialdemokratiskt vokabulär.
Socialdemokrater ska tala om rätten till trygghet, att människor känner att dem vågar även när det är dåliga tider. Rädda människor vågar inte drömma, utvecklas, ta ansvar för andra och samhällsutvecklingen. Socialdemokratiskt politiskt arbete måste handla om att undanröja orättvisor som drabbar människor.
Därför måste även socialdemokratin våga tala om solidaritet och människovärde.
Ett samhälle där några får mer i plånboken på grund av att andra utförsäkras och inte får möjlighet att utbilda sig är inte moraliskt försvarbart. Samhällsutveckling måste bygga på solidaritet och gemensamt ansvarstagande människor emellan
Med den politik som Reinfeldt regeringen för ställs samhällets "vinnare" och "förlorare" ständigt mot varandra. Det politiska klimat som har skapats är inte produktivt för socialdemokratin. Den nya partiordföranden måste våga tro på den egna politiken och inte förföras av att spela efter samma regler som Fredrik Reinfeldt i debatten.
En politik som syftar till att skapa en stark samhällsgemenskap måste bäras av ett språk och en retorik som handlar om mer än individuella vinster. Annars kommer den politiken alltid att förlora. Av den nya socialdemokratiska partiledaren önskar jag mig framför allt en diskussion om vad som är målet med politiken och samhället, utan detta har socialdemokratin inte längre något existensberättigande.