Tage Erlanders tankar håller än
SOLIDARITET Tiderna förändras på många sätt. I dagens Sverige försöker moderater nästan låta som socialdemokrater. Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt vill på många sätt framställa det som om han går i Tage Erlanders spår. Skrapar man på ytan rämnar dock fasaden.
För Tage Erlander var det starka samhället en förutsättning för människors frihet, medan Reinfeldt mer ser det som ett hot.
Foto: Freddy Lindström
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Statsminister Tage Erlander hade en tydlig vision för det samhälle han ville bygga upp. Han talade ofta om "det starka samhället" och om "valfrihetens samhälle". För många kan det i dag låta motsägelsefullt eftersom samhälle ofta likställs med myndigheter och byråkrati. Men för Erlander, och för oss socialdemokrater, betecknar begreppet samhälle något större och mer betydelsefullt än bara de verktyg som står till vårt förfogande. Det starka samhället handlade för Erlander, och handlar än i dag för oss socialdemokrater, om ett samhälle med tillräckliga resurser att kunna utjämna ekonomiska, sociala och funktionsmässiga förutsättningar och därmed fungera som möjliggörare för människors egna val, ambitioner och livsdrömmar.
Välfärdssamhället var för Erlander ett frihetsprojekt. Han ville ge människor förutsättningar att kunna bestämma, och välja, bortanför de förutsättningar i vilka de fötts. För honom var målet att låta människor komma bortom livets nödtorft så att man kunde satsa på hem, familj, intressen och framtid. För att åstadkomma detta var det nödvändigt att ha ett sådant skatteuttag som gjorde det möjligt för samhället att kunna genomföra satsningar som var nödvändiga för att enskilda skulle kunna förverkliga sina livsval men som var för stora för att den enskilde skulle kunna klara dessa på egen hand.
Erlander såg att starka socialförsäkringar, en kraftfull arbetsmarknadspolitik, en progressiv skattepolitik och en utbildningspolitik som utjämnade klasskillnader var nödvändiga byggstenar i en välfärdspolitik värd namnet. Detta handlade om ett solidaritetstänkande som inte bara byggde på tanken om stöd till de svaga utan mer byggde på övertygelsen om att vi blir starkare tillsammans om vi håller samman. För Erlander var trygghetspolitiken central. Han såg att den påverkade olika gruppers attityd tillvarandra, känslan för rättvisa och rättfärdighet och framförallt människors syn på sig själva och sin framtid.
För Erlander var det en självklarhet att välfärdspolitiken krävde ett stort skatteuttag. Det stod också klart för hans motståndare. I konsekvensens namn motsatte de sig inte bara Erlanders skattepolitik utan också hans välfärdspolitik. Skatterna var något som Erlander såg betalade de nyttigheter som gav individen frihet och trygghet i en grad de aldrig skulle kunnat uppnå själva. För Erlander var utgångspunkten för skattepolitiken vad som behövdes för att uppnå den välfärd som behövdes. I Reinfeldts Sverige handlar det mer om att hålla skatterna på en viss nivå och så får man se vad de räcker till.
Ställ Erlanders starka samhälle i kontrast mot det samhälle som alltmer växer fram i dag, och som tyvärr bidrar till att minska människors utrymme att förverkliga sina livsval och livsdrömmar. För socialdemokratin handlar valet om dryga tre veckor om ett val mellan Erlanders frihetssamhälle och ett samhälle som gynnar den starke mer än den svage, och där sjuka och arbetslösa får betala priset. Skillnaderna är uppenbara. Tage Erlander och Fredrik Reinfeldt står ljusår från varandra.
Erlanders tankar håller än. Det är för dessa socialdemokratin kämpar i detta val.