Vi är många som är hundägare i Pite älvdal, allt från utställningschampions till älskade knähundar. I min familj har det alltid funnits en hund, nu senast dotterns högt älskade tax Frodo. En mycket charmerande herre på många sätt. Men eftersom han var av rasen tax, så förstår ni, hur envis han kunde vara.
Att ha ett husdjur gör ofta oss människor friskare och gladare. Många äldre människor mår mycket bättre på äldreboenden där det är tillåtet att ha husdjur, och många barn med funktionsnedsättningar mår otroligt bra på hästryggen. I min familj har vi mått gott av hundarna Frodo, Dunder, Baloo och Dhiva. Nu finns ingen av dem kvar hos oss, taxen Frodo dog för någon vecka sedan. Han blev plötsligt och akut mycket sjuk och vi kunde helt enkelt inte se på när han led.
Han var försäkrad i ett försäkringsbolag, med en helt vanlig hundförsäkring som täcker det nödvändigaste när det gäller veterinärvård. Men den täckte inte en stor och omfattande operation som behövdes, dessutom med osäker utgång. Därför fanns ingen väg ut ur skadan. Så när jag stod där med telefonen i handen efter samtalet med försäkringsbolaget, kände jag mitt i sorgen en enorm lättnad över att jag bor i Sverige där vi solidariskt har tagit ansvar för varandras sjukdomar och skador. För tänk om, tänk om beskedet jag fick att min försäkring inte omfattat en operation hade gällt för dottern eller sonen?
Jag har inte varit så intresserad av det amerikanska valet, men naturligtvis har jag försökt följa den politiska debatten där borta. Kanske det finns någon som vet att Barack Obama stridit för något som i folkmun kallas för "Obama-care", en allmän sjukförsäkring som ska omfatta de flesta amerikaners behov av grundläggande sjukvård. Visst är det nästa obegripligt att världens största ekonomi inte har försäkrat sin befolkning mot sjukdom och skada? Även Kina, som har världens största befolkning kämpar med att se till att alla människorna har tillgång till sjukvård. Läste att det fanns en ambition om att en kines inte skulle behöva betala mer än 20 procent av kostnaden för en operation. Då tänker jag återigen på skadan som taxen Frodo fick och på hans rätt vanliga försäkring, för om Frodo hade varit en kines, så skulle den operationen ha kostat 10 000 kr. Tänk er själva, att få fram 10 000 kr för en operation.
Jag blir kall inombords vid tanken på att Frodo i stället för ett älskat husdjur hade varit mitt barn eller någon annan familjemedlem. Då hade jag inte skrivit en krönika om sorgen, utan i stället ha skrikit, gråtit och förbannat det politiska systemet som inte tagit ansvar för sina medborgare.
Ni undrar säkert var jag komma med denna krönika. Jag ville bara berätta om min sorg över taxen Frodo och min tacksamhet över att vi i Sverige under generationer betalat vår skatt efter förmåga, så att vården vi får ges efter behov och inte efter plånbok. Dessutom vill jag berätta hur orolig jag är över hur framtiden kommer att se ut när borgarna har skapat ett skattesystem som går ut på att premiera höginkomsttagare och människor som råkar ha jobb för tillfället. När deras skattesystem går ut på att du själv ska försäkra dig, hur blir det då för de människor som har låga inkomster eller inga inkomster alls? Vem ska ta bry sig och ta ansvar för deras hälsa och sjukdomar?
Jag önskar ingen medmänniska sorgen över ett älskat husdjur, men jag fasar över tanken att en medmänniska kanske tvingas inse att en operation för en familjemedlem, inte omfattas av den där försäkringen som du möjligen hade råd med. Det är därför vi måste slåss före en fortsatt solidarisk finansiering av sjukvården och de övriga välfärdssystemen