Jan Björklund konstaterade att en av stora reformerna nästa valperiod borde vara att återförstatliga den svenska skolan. Björklund är inte ensam om att tycka så. Något har klart gått snett.
Skolan har blivit ett mischmasch av olika idéer och upplåtelseformer.
Frisksolereformen är i många stycken ett misslyckande, där eleverna kommit i kläm.
Man behöver inte vara särskilt klarsynt för att inse att den ”fria”
etableringsrätten skapat problem. Nu i miljardklassen. Trots detta tycks Jan Björklund fortsätta att avreglera skolan.
Och vad sysslar egentligen den statliga friskolekommittén med? När man blundar för de uppenbara misstag som redan skett vid etableringar. IB Education var inte den första men största konkursen.
Sedan må man skylla på ett sviktande elevunderlag, men uppgifter om hur många barn och ungdomar som befinner sig i en viss åldersgrupp finns alltid tillgängliga för den som är intresserad och det borde friskolorna vara liksom de kommunala skolorna, de senare har bättre rutiner på detta område.
Skolan engagerar och ska så göra. Snart börjar ett nytt skolår. Om man ska tro allt som sägs om tillståndet i den svenska skolan verkar det totala sammanbrottet nära, men så är det ju inte.
Det har länge talalt friskolans lov, där friskolepengar tar resurser
från de kommunala skolorna och om återupprättandet av den gamla
betygs-och diciplinskolan, men något som inte fungerade på 1950-talet lär inte fungera bättre långt in på 2010-talet. Däremot sägs det mindre om en skola som ska vara lika för alla oavsett om det är en kommunal skola eller en friskola.
De flesta, oavsett politisk färg, är överens om att det finns brister i den svenska skolan. Den beror bland annat på att klasserna blivit större, att stökiga elever inte längre får det stöd de har behov av, att skolor segregerats på samma sätt som vårt boende.
En uppsplittring av den kommunala skolan och etablering av nya skolor kostar nämligen pengar för kommunerna. Det blir svårt att ha en bra kommunala planering om varje år elever flyttar från den kommunala skolan. Inte många av landets kommuner har detta blivit dyrt, då kommunen fått tomma skollokaler samt tvingats flytta ihop skolor eller lägga ner skolor.
Det stora problemet i kristider är att när kommunerna får mindre skattepengar så tvingas de skära i verksamheten och eftersom merparten av en kommuns utgifter går till skola och omsorg, så är det också där de stora besparingarna kan göras.
Skolans avlövades under 90-talet på en stor del av de resurser som då fanns för elevvård och fritidsverksamhet. Resurser som inte har kommit tillbaka.
Idag är det viktigt att satsa mer på dem som går i skolor i segregerade bostadsområden, där ungdomar behöver allt stöd de kan få.
Då är skolan mer än viktig. Bristen på resurser har framförallt drabbat de redan svaga eleverna. De som bäst behövt hjälp och stöd har blivit utan.
Satsa på skolan, men gör det för alla. Och gör som våra nordiska grannländer; om ett överskott skapas i en friskola ska detta gå tillbaka till skolan och eleverna, inte till att berika dem som upplever skolan som en privatekonomisk mjölkko.