Ta lärdom av finanskrisen
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det var för nästan exakt två år sedan som jag skrev så i min första text om finanskrisen.
I dag vet vi att de värsta farhågorna besannats i övermått.
En djup lågkonjunktur lagrades ovanpå krisen på finansmarknaderna och skakade om världsekonomin. Först nu syns de första tecknen på att botten kan vara nådd.
Vad är då erfarenheterna av krisen, så här långt?
Den första lärdomen är att talet om global ekonomi inte bara är snack utan en realitet. Krisen har visserligen varit mer eller mindre djup i olika länder, men de finansiella marknaderna är i dag så tätt sammanlänkade att inget land undgår smittoeffekterna.
Därmed är det också självklart att de förändringar som behövs för att undvika eller begränsa framtida kriser också måste företas på global nivå.
Världen behöver till exempel det ekonomiska säkerhetsråd som Ingvar Carlsson föreslog för över ett decennium sedan. En annan lärdom är att finansmarknaderna är alldeles för viktiga för att släppas fria och sköta sig själva.
Men det var precis vad som hände under det galna decennium som föregick krisen. Avreglering var modet för dagen, enligt den nyliberala ideologin skulle staten lägga sig i så lite som möjligt. Friheten utnyttjade banker och finansföretag till att bygga upp berg av lukrativa - men högriskabla - finansinstrument.
Visst kan man ana de belåtna leendena hos kinesiska myndigheter när de idag befinner sig i den positionen att de kan ge västvärlden goda råd om hur man gör för att slippa problem i finanssektorn.
För de kinesiska bankerna har överlevt och växt i krisen, tack vare försiktiga affärsmodeller och noggrann övervakning.
Finansinstitutioner ska fungera som smörjmedel i marknadsekonomin, inte vara tickande bomber som när som helst hotar att explodera.
Livsviktiga banker kan inte tillåtas gå omkull. Därför måste de övervakas och regleras hårt, även om det inte i alla lägen ger absolut högsta avkastning. Men det är priset för trygghet och stabilitet.
Den anglosaxiska kapitalistiska modellen, med extrema belöningar till chefer och kortsiktig avkastning som drivkraft har fått rejält med stryk i krisen. Det är bra att orättvisa också visar sig vara ineffektiv.
Men det gäller att se upp så att inte finansintressena tar över reformprocessen. Politikerna måste vara de som pekar ut vägen framåt med hela handen.
Marknaden är usel herre, men kan vara en bra tjänare, heter det. För att överleva måste framtidens kapitalism handla mer om att tjäna samhället, mindre om ständig vinstmaximering.
Redan i dag äger ju pensionsfonder, aktiefonder och försäkringsbolag stora delar av världens börsbolag. Dessa nya ägare har (eller borde åtminstone ha) delvis annorlunda värderingar.
Det är dessa som i högre grad bör prägla framtidens finansiella marknader.