I efterdyningen av EU-valet är det många frågor som skaver. Inte bara i Sverige utan i flertalet EU-länder växer högerextrema partier. Deras främlingsfientlighet möts ofta av kraftfulla vänsteropinioner. Denna djupgående polarisering försvårar en harmonisk samhällsutveckling. Visst är demokrati det civiliserade sättet att hantera olika åsikter och utveckla acceptabla styrelsesätt. Men när åsikterna är så extrema att de blir helt oförenliga leder det till stora problem, förutom att de rasistiska och främlingsfientliga krafterna i sig är mycket oroande.
Den fria rörligheten över gränserna inom EU är till stor praktisk nytta för oss alla. Många svenskar ser det som helt naturligt att resa, bo, arbeta eller studera i andra EU-länder utan större krångel. Samtidigt måste det finnas vissa regler till exempel om arbetsmarknaden när man arbetar i ett annat land.
När utländska lastbilschaufförer utnyttjas av sina arbetsgivare till den grad att de blir en trafikfara borde det vara naturligt att fråga sig hur detta kan åtgärdas. Detsamma gäller rapporter om bristande arbetarskydd på byggarbetsplatser, lägre löner än svenskar som gör samma jobb eller för långa arbetstider i städ- eller restaurangbranscherna. Reaktionen på dessa rapporter kan inte vara att slå sig till ro och hänvisa till att det i regelverket finns krav om kollektivavtal eller motsvarande. Verkligheten talar sitt tydliga språk om allvarliga brister för många av de arbetstagare som kommer till vårt land för att jobba.
Detta är inte acceptabelt. De fackliga organisationerna med instämmande av socialdemokraterna kräver ordning och reda på arbetsplatserna. Tyvärr väljer den borgerliga regeringen att förneka problemen. I stället attackeras de som påtalar dessa problem med påståenden om att de vill ”stänga gränserna” för invandrare. För mig är det obegripligt hur en regering kan tillåta sig så vulgära argument i frågor som borde behandlas sakligt. Särskilt i en situation när de högerextrema Sverigedemokraterna med sin invandrarfientliga propaganda drar till sig människor räds och ifrågasätter invandring.
Den fria rörligheten för EU-medborgare är viktig att slå vakt om, liksom arbetskraftinvandring från länder utanför EU. Det är en fördel för vårt lands utveckling att människor från andra länder vill komma hit och arbeta. Lika självklart borde det vara att undvika A- och B-lag på svensk arbetsmarknad. Principen om alla människor lika värde måste lika villkor gälla för invandrare och inhemska arbetstagare både vad gäller lön och andra arbetsvillkor. De företag som utnyttjar sina arbetstagare på ett otillbörligt sätt ska inte få ekonomiska fördelar framför de som har justa villkor.
Det är obegripligt att regeringen väljer att angripa fackets och socialdemokraternas krav på åtgärder mot otillbörligt utnyttjande av utländsk arbetskraft med anklagelser om att kritikerna är emot invandring.
Med den våg av främlingsfientlighet som de högerextrema gör allt för att underblåsa borde det vara en uppgift för ansvariga partier att undvika att förgrova debatten. Förutom arbetskraftsinvandring gäller det ju också att stå upp för dem som flyr till vårt land undan krig och förföljelse. Här skulle det behövas ett samlande politiskt ledarskap som dagens regering inte tar. Den borgerliga regeringen ägnar sig åt et farligt spel. I istället för att lyssna på facket och de som finns nära arbetsplatserna besvarar man kritiken med glåpord. Jag tycker detta är ett ovärdigt sätt att hantera frågan om arbetskraftsinvandring, en fråga som är i trängande behov av en nyanserad debatt.
Invandrarfrågorna behöver mycket av upplysning för att få med sig en så bred opinion som möjligt. Inte minst angeläget är det att fackliga företrädare kan ta debatten på ett positivt sätt. Då duger det inte förneka uppenbara problem utan lyssna och åtgärda bristerna. LO har helt rätt i sina krav på ordning och reda på arbetsplatserna.
Lena Hjelm-Wallén (S)
Tidigare utrikesminister