I Sverige blir antalet barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer allt fler. Detta har också berörts på denna sida vid ett flertal tillfällen.
Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt har allt sedan han tillträdde lagt stor vikt vid att barnfattigdomen ska utrotas. Det socialdemokratiska partiet har också tillsatt en arbetsgrupp, under ledning av Fredrik Lundh Sammeli från Luleå, som ska ta fram åtgärder för att bekämpa barnfattigdomen.
Det är nämligen djupt rotat i den socialdemokratiska själen att ingen ska begränsas eller behöva lida för sitt sociala arv. Ett barn kan nämligen inte styra över sin ekonomiska situation. Lever föräldrarna i en ekonomiskt utsatt situation påverkar detta barnen i högsta grad.
I Arjeplog och Arvidsjaur har politikerna tagit sitt ansvar och försökt att ge barn i fattiga familjer en möjlighet att få en ljusare tillvaro under julen. I Arjeplog får dessa familjer ett extra tillskott på femhundra kronor per barn. Det handlar alltså inte om några astronomiska summor och kommer inte att leda till några extravaganser i de berörda familjerna. Men det ger ändå föräldrarna en chans att ge sina barn en julklapp och kunna sätta lite guldkant på tillvaron för dem.
Att leva i en ekonomisk situation där du har så små marginaler att du måste ta emot försörjningsstöd är inte någon dans på rosor. Det finns bara utrymme för det allra nödvändigaste. Och försörjningsstöd ska inte heller vara något annat i grunden.
Men i juletider finns det skäl att ge barnfamiljer extra tillskott så att barnen får uppleva en värdig jul.
Tyvärr är det så att många barn i fattiga familjer faktiskt gruvar sig inför julen och plågas. I samröret med andra barn hör man andra tala om sina förväntningar och själva så vet man innerst inne att det inte är lönt att önska sig någonting för att föräldrarna inte har råd.
Man gruvar sig också för skammen att komma tillbaka till skolan och behöva ljuga inför de andra barnen om sin egen jul för att inte behöva skylta med familjens situation.
Men det handlar också om att dessa barn också undertrycker sina egna önskningar och förväntningar bara för att skydda föräldrarna från skam. Man vill inte att mamma eller pappa ska behöva säga: "Det kan du inte få. Vi har inte råd." Barnen lider i stället i det tysta.
För socialdemokratiska politiker borde det vara en självklarhet att ta ansvar för dessa utsatta barns situation. Det här är inte något som politikerna i socialnämnden ska klara inom de egna budgetramarna och därmed tvingas skära ner på något annat för att klara.
Detta är en så principiellt viktig fråga att det är politikerna i kommunfullmäktige som ska ta beslutet och se till att resurser finns för att klara detta.
Socialdemokraterna i Piteå och Älvsbyn måste se till att situationen är en annan när julen står inför dörren om ett år. Allt annat vore skamligt!