Sedan sjukskrivningskostnaderna sköt i höjden i slutet av 90-talet har denna "problematik" varit en av de mest debatterade välfärdsfrågorna. Oftare och oftare har vi fått höra att de ökade sjuktalen är ett hot mot statsfinanserna. Debatten om "den galopperande sjukfrånvaron" har förts trots att SCB:s arbetskraftsundersökningar visar att sjukfrånvaron var högre i slutet av 80-talet än i början av 2000-talet.
Debatten har i många stycken varit högljud. Högern och Svenskt Näringsliv har gjort allt de kunnat för att få de höga sjuktalen till att bero på fusk och "överutnyttjande" av sjukförsäkringssystemet. Medan socialdemokratin hävdat att det hårdnade arbetslivet med ökade krav och höga tempo har gjort människor sjuka.
Högerregeringen har genomfört en hård uppstramning av sjukförsäkringssystemet. Vi har alla kunnat ta del av de omedelbara konsekvenserna via media, bekanta och anhöriga. Enskilda människor som drabbats hårt när inte socialförsäkringssystemet längre fungerar.
Vem minns inte till exempel Klamydiabrevet som dök upp i slutet av valrörelsen där Annica Holmquist dotter Emelie skrev om hur hennes 55-åriga svårt kroniskt sjuka och utförsäkrade mamma behandlades? Att ta del av Emelies berättelse om hur hon ser sin mamma tyna bort i sjukdom, utförsäkras för att hon är sjuk för länge och förlorar samhällets stöd eftersom hon äger sin lägenhet på en kollapsad hyresmarknad i Stockholm är så tragiskt, så sorgligt och inget annat än djupt upprörande. Annica Holmquist är bara en av många, många tusen som drabbats av högerregeringens hårda och fyrkantiga förändringar av sjukförsäkringen.
Tomas Eneroth (S) ordförande i Arbetarrörelens Socialförsäkringskommission och vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott har hela tiden slagits för en värdig sjukförsäkring. Han oroas inte bara av de omedelbara konsekvenserna av systemskiftet utan även för de mer långsiktiga konsekvenserna. Socialdemokraterna har haft svårt att tränga igenom i debatten om de risker som systemförändringarna kan komma att innebära.
Eneroth vill ha svar på frågorna om vad händer i ett samhälle där socialförsäkringarna utarmas? Hur påverkas arbetsmarknaden? Vilken funktion har egentligen vår modell av socialförsäkringar för tillväxten?
Inom svensk och internationell forskning finns betydelsen av den generella välfärdsmodellen och sociala försäkringar väl dokumenterade. Arbetarrörelsens socialförsäkringskommssion har därför tillsammans med Arbetarrörelsens tankesmedja uppdragit till Christer Persson, som är en fristående utredare och författare, i uppdrag att redovisa hur forskningen ser på såväl vår välfärdsmodell som på socialförsäkringarnas betydelse för arbetsmarknadens utveckling och tillväxten i samhället.
Uppdraget har resulterat i rapporten "Den produktiva välfärden". Rapporten kan hämtas på Arbetarrörelsens tankesmedjas hemsida. Precis som Tomas Eneroth skriver i förordet så ger rapporten en bra belysning av varför den politiska kampen om en väl fungerande sjukförsäkring inte bara berör personer som drabbats av sjukdom, utan i allt väsentligt handlar om vilken samhällsmodell och vilka tillväxtförutsättningar vi vill se framöver.
I förra veckan anordnades ett seminarium på ABF-huset i Stockholm utifrån Perssons rapport. Seminariet sänds av SVT Forum, SVT2, i dag måndag klockan 10.30 och från och med den 1 december kommer seminariet finnas att se på SVT Play.
Högerregeringens välfärdspolitik bygger på dogmen att marknaden och det privata ägandet i stort sett alltid är bättre framför det offentliga. Högern överför därför kontinuerligt makt från
politiken till marknaden.
Detta står i motsatts till den socialdemokratiska idén om välfärden som en produktiv investering i mänskliga resurser och därmed också i näringslivets effektivitet. Styrkan i den socialdemokratiska modellen har alltid varit att välfärdsinvesteringarna gynnar alla och har därmed också fått stöd av det stora folkflertalet.
Nu hotar högerregeringen på lite längre sikt den solidariska finansieringen av välfärdstjänsterna. Det är hög tid att börja agera. Utgången av valet 2014 kommer att bli avgörande för om det
solidariskt finansierade välfärdsmodellen ska överleva eller inte. Christer Perssons rapport är oerhört viktig för att arbetarrörelsen ska klara debatten och ha argumenten för att rädda den generella välfärden.