Även den här sommarens dagar har försvunnit i en hast. Jag har kombinerat min ledighet från riksdagen med vistelse i stugan i Västerfjäll, hemmalunk i Arjeplog och en resa till Kina. Konstrasterna är enorma kan jag berätta!
I Arjeplog finns 3054 innevånare och i världens största kommun – Chongqing som jag besökte fanns ca 35 miljoner människor. I Chongqing bor det nästan fyra gånger fler människor än i hela Sverige. I en enda skyskrapa bor lika många människor som i Arjeplogs tätort. Svindlande insikter kan man säga.
Höghusområdena som finns i våra svenska storstäder, är pyttesmå. Vi har helt enkelt inga riktigt höga hus i Sverige, skyskraporna lyser med sin frånvaro. Tankarna som finns i Piteå om höghus tycker jag är spännande. För någon skyskrapa lär det nog inte bli, men säkert ett spännande inslag Piteås skyline.
På kvällarna, i de kinesiska städerna som vi besökte, såg vi människor som samlades utomhus för att dansa och gymnastisera. Direkt på trottoaren höll de till och det såg enkelt ut, bara gå ut och utöva sin motion. Dyra månadsinbetalningar till gym var det inte tal om, där ”gymmade” du med grannarna på gatan. I en park i Nanjing blev vi uppbjudna till dans av en dam i 80 årsåldern. Hon bjöd utan krusiduller eller ord in oss att vara med i dansen. Härlig inställning till livet och till okända människor måste jag säga. Jag vet egentligen inte så mycket om hur integrationen fungerar i Kina, men någon större rädsla för oss utlänningar märktes då inte. För jag tvivlar starkt på att kineserna känner någon större rädsla för att vi utlänningar ska utrota kinesisk kultur, religion eller vanor. Den kinesiska damen som bjöd upp till dans, verkade inte bekymra sig nämnvärt för vilken religion, kyrka eller land vi kom ifrån, hon visade bara glädje. Vi har allt att vinna på att ta vara på alla som kommer till Sverige och skapa nya mötesplatser. Inte minst i våra bostadsområden.
Bostadspolitiken är ett ämne som engagerar. Vi klarar inte av att bygga bostäder efter de behov som finns. Studenter lider av bostadsbristen när studierna ska påbörjas, hyresrätter till rimliga hyror existerar nästan inte och bostadsrätternas priser kan få vem som helst att svimma. I Kina byggs det överallt. Nu ska jag inte alls jämföra Kina med Sverige, men jag kan inte låta bli att tänka på de mängder av byggkranar jag såg. En del flera hundra meter upp i luften, i full färd med att bygga bostäder till en växande befolkning. Hemma jublar om vi ser en byggkran. Det byggs alldeles för lite, även i förhållande till våra grannländer. Sedan år 2000 har det i Norge och Finland påbörjats dubbelt så många bostäder per tusen invånare jämfört med Sverige. I Danmark har det under samma tid byggts 60 procent fler bostäder. Nyproduktionen i förhållande till befolkningsökningen har minskat markant i Sverige från 1,7 lägenheter per ny invånare under 1980-talet till cirka 0,5 under det senaste decenniet. Regeringen visar inget större engagemang för att det ska byggas fler hyreslägenheter. Intresset verkar snarare vara hos dem redan har en bostad, så att det ska gå att hyra ut till orimliga belopp.
Perspektiven i livet och i politiken behöver vidgas. Nya framtidsinriktade lösningar och alternativ behöver presenteras. Därför är jag övertygad om att Norrbotten behöver en ny regering som är beredd att ta ansvar och möta våra gemensamma framtidsutmaningar, en regering som leds av Stefan Löfven!