Sveriges röst måste höras i utrikespolitiken

Piteå2014-09-11 00:05
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den sista veckan i valrörelsen finns särskilt en dag som påminner oss om världen. 11 september är för alltid förknippat med attacken mot tornen i World Trade Center i New York och all den negativa utveckling som hänt i världen sedan dess. Utbredd terrorism och dess bekämpande på ett ofta grovt och föga insiktsfullt sätt.

Många minns kuppen mot demokratin och president Allende i Chile 11 september 1974. Men tack och lov är demokratin i Chile nu åter fast förankrad.

11 september är också dagen då Anna Lindh så brutalt rycktes ifrån oss. Anna Lindh inspirerade till internationellt engagemang, inte minst genom att oförtrutet kräva respekt för alla människors lika värde och att se möjligheter att förebygga konflikter.

I den svenska valrörelsen har självfallet de inrikespolitiska frågorna stått i centrum: minskad arbetslöshet, nödvändiga skolreformer, förbättringar i vård och omsorg. Samtidigt är världen runt omkring oss så påtagligt närvarande med allt det hemska som utspelar sig i Irak, Syrien, Ukraina och flera afrikanska stater.

Många har saknat den internationella dimensionen i valrörelsen. Detta understryks av att så mycket av utrikespolitiken kretsat kring en enda svensk företrädare, utrikesminister Bildt. Det utgör en svaghet eftersom det finns ett stort internationellt engagemang i Sverige.

Jag anser att utrikespolitiken i mycket högre grad borde hämta näring ur detta engagemang bland de svenska folkrörelserna och med god förankring i riksdagen.

Som socialdemokrat tycker jag att större insatser måste göras för internationell nedrustning, tidigare en paradgren för Sverige. Vi måste också arbeta mer med att förebygga konflikter i stället för att vänta med aktivitet tills våldsamheter brutit ut. Då krävs tydlighet vad gäller folkrätt och respekt för mänskiga rättigheter. Här hade Anna Lindh ett djupt engagemang som det märkts alltför lite av i svensk utrikespolitik.

Sverige som ett litet land också borde arbeta mer genom FN. Det globala samarbetet måste stärkas för att lindra fattigdom och människors utsatthet, motverka krig och konflikter, klara hoten mot vårt klimat, ta oss an de stora migrationsutmaningarna och arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter. Ofta är debattörer snabba att peka på FN:s svaghet och bortser då från att det beror på att staterna inte tillåter FN att agera och att FN:s olika organ har alldeles för små resurser.

De globala problemen i världen måste hanteras genom mer samarbete, inte mindre. Det betyder också att vi i vår världsdel ska samarbete mer. Det Sverige kan göra genom EU och tillsammans med övriga EU-länder är avgörande för genomslaget i vår utrikespolitik.

Ofta är det ungdomar som ställer kraven på aktiva åtgärder internationellt. Den äldre generationen ser lite illusionslöst mer till svårigheterna att vända utvecklingen. Dessutom kräver samhällsproblemen i vårt eget land, ungdomsarbetslöshet, brister i skola, vård och omsorg rejäla tag och politisk handlingskraft.

Såväl utrikes- som inrikespolitik måste utgå från grundläggande politiska värderingar. Solidaritet och ansvar för kommande generationer är ett nyckelbegrepp som måste följas av handling. Jag hoppas på ett förnyat engagemang som knyter ihop hemma och världen.

F.d. utrikesminister

Krönika

Läs mer om