För sju år sedan sade finansminister Anders Borg följande klassiska ord: ”Sverige har överinvesterat i järnväg.” de orden lär han nog ångra nu. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har under lång tid pressat regeringen i fråga om satsningar på järnvägen. Men alliansen har varit total kallsinnig och har med emfas hävdat att deras satsningar minsann räcker mer än väl. Norrbotniabanan har gång på gång avvisats av den borgerliga alliansregeringen med motiveringen att den är samhällsekonomiskt olönsam. Det är inte enda järnvägsprojektet som regeringen ratar.
Plötsligt, med mindre än åttio dagar kvar till valdagen, gör man nu helt om i denna fråga. De fyra alliansledarna lanserar nu ”Sverigebygget” med satsningar på drygt fyrahundra miljarder kronor fram till år 2035. Bland annat vill alliansen inleda bygget av höghastighetsbanor mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö som motprestation ska 100 000 nya bostäder byggas längs tågsträckningarna. Satsningar ska bland finansieras via en ny skatt på kommersiella fastigheter utefter de nya banorna, men regeringen bygger också kalkylerna på omfattande medfinansiering från kommuner, regioner och näringsliv. Regeringen öppnar också för ytterligare en fast förbindelse till Danmark och i dokumentet nämns en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör som alternativ. För att samordna arbetet utser regeringen inom kort en förhandlingsperson som ska inleda diskussionerna.
När det gäller Norrbotniabanan så nämns den inte i denna satsning. Men enligt Västerbottens-Kuriren ska Annie Lööf ha sagt att man även öppnar upp för tågsatsningar i norr. En särskild förhandlingsperson ska nu utreda förutsättningarna för medfinansiering för att stärka järnvägen i norra Sverige, enligt Annie Lööf.
Stora delar av ”Sverigebygget”, eller kanske mer rättvisande ”Storstadsbygget”, handlar om projekt som alliansen sedan tidigare endera helt avvisat eller som man lagt i byrålådan med förhoppningen om att de skulle glömmas bort. Det är kanske därför inte helt dumt att alliansledarna presenterar förslaget på Miljöpartiets dag. Man visar ju hur återvinning i praktiken faktiskt gynnar ett samhälle.
Finansieringen, förutom den SKATT som alliansen vill INFÖRA på kommersiella fastigheter som byggs längs de nya banorna, är höljd i mörker. Man talar om att satsningar kräver nya pengar, och mestadels statliga sådana, men hur finansieringen ska lösas ska en särskild förhandlingsman ta fram. Någon finansiering krona för krona har Reinfeldt, Björklund, Lööf och Hägglund inte presenterat. Endera så vrider sig Anders Borg i plågor över att ”krona för krona-principen” övergetts eller så har han redan i praktiken börjat avveckla sig själv som finansminister och helt enkelt inte bryr sig om alliansledarna finansierar sina förslag fullt ut längre. För lika storslaget som ”Sverigebygget” är, lika ofinansierat är det.
Förslagen är mycket bra såväl ur miljösynpunkt som ur tillväxthänseende. Det är inte en dag för tidigt som alliansen nu faktiskt erkänner att Socialdemokraterna och den rödgröna oppositionen har haft rätt när man efterlyst satsningar på järnvägen. Det är därför positivt att alliansen nu i alla fall till stora delar köpt den rödgröna järnvägspolitiken. Men tidsperspektivet är för långt. De satsningar som behöver göras på vårt tågnät på kort sikt finns inte alls med i paketet.