Sverige i dåligt sällskap
HANDEL. Seattle 1999. Tårgas och våldsamma demonstrationer. Världshandelsorganisationen WTO:s möte i Seattle och den rika världens handelspolitik var målet för protesterna. Nu samlas åter representanter för världens regeringar för att diskutera frågor om handel, den här gången i Hongkong.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Allt fler inser samtidigt att det behövs ett forum för diskussion av handelsfrågorna. Inte minst behövs en organisation som i reglerade former kan lösa handelstvister mellan länderna. WTO är den organisationen.
Alternativet till WTO är separata handelsavtal mellan länder eller mellan grupper av länder, vilket inte alls skulle gynna de fattiga länderna. Tvärtom skulle de riskera att hamna i ännu större underläge i förhandlingarna med en stark motpart. Och nya barriärer skulle börja resas i världshandeln.
Sverige vill att WTO-förhandlingarna ska leda till ökad handel för de fattiga länderna, bland annat genom att de rika ländernas marknader för jordbruksvaror öppnas. Samtidigt vill Sverige öppna upp handeln för industrivaror och tjänster, frågor av stort svenskt intresse. Sverige står också bakom krav på förenklade handelsprocedurer och hårdare regler mot antidumpningsåtgärder.
Det svenska engagemanget för de fattiga länderna är lovvärt, men vi har dessvärre mycket små möjligheter att påverka förhandlingsresultatet. Sverige har nämligen ingen egen röst vid WTO-förhandlingarna utan utgör en del av EU-gruppen.
Det innebär att vi hamnat i ett mycket dåligt sällskap. Den europeiska förhandlingspositionen dikteras fortfarande i hög grad av jordbruksintressena i framför allt Frankrike. EU klamrar sig fast vid en dödsdömd subventionspolitik. Inför förhandlingarna har EU dessutom haft den dåliga smaken att skramla med krav på skyddstullar mot kläd- och skoimport från Asien.
Allt talar för att även fattiga länder i ett längre perspektiv tjänar på en öppen handel med industrivaror och tjänster. Men många av länderna är skeptiska och vill utforma sin handelspolitik med utgångspunkt från de egna förutsättningarna. Förhandlingarna underlättas inte precis av att EU gjort sitt erbjudande om en viss neddragning av jordbruksstödet beroende av motprestationer från de fattiga länderna. Inte heller av att USA och EU agerar som hund och katt i handelspolitiken.
Många bedömare är därför pessimistiska om möjligheterna till framgång i Hongkong. Möjligen kan det bli fråga om en uppgörelse enbart för de 50 allra fattigaste länderna.
Det är inte mycket, men ändå en signal som skulle kunna inge hopp om en bättre fortsättning längre fram.