"Redan nu finns signaler om medborgare som upplever det problematiskt att deras ärenden inte längre hanteras lokalt, utan i de nationella ärendefabrikerna."
Ärendefabriker? Det låter som ett ord som kunde använts vid Första maj-demonstrationerna. Men nej, citatet är hämtat från rapporten Centralisering och specialisering inom svensk statsförvaltning från 2010. Den granskar försäkringskassans nya organisation och är gjord av Statskontoret, en av regeringens stabsmyndigheter. Ärendefabrik syftar på de specialiserade nationella försäkringscenter som bildats.
Försäkringskassan har varit i blåsväder länge och regeringens förslag till förbättringar i sjukförsäkringen hjälper inte till att bättra dess rykte. En inhuman politik verkställs av en myndighet vars myndighetsutövning sätter skräck i medborgarna.
Statskontorets rapport belyser hur regeringens grepp över statsförvaltningen hårdnar. Genom att frånta myndigheter regionala och lokala befogenheter samlas makten i så kallade enmyndigheter, präglade av den privata sektorns managementteorier. Genom dem ska reformer genomföras. Allt ska kunna mätas och prövas mot effektivitetsmål som sätts av regeringen i första hand. Som ett slags Sverige AB. Eftersom det här är stora ingrepp i statsförvaltningen med ideologiska förtecken har Per Schlingmann, med sin formuleringskonst, satts att överbringa budskapet från regeringen till medborgarna.
Och det låter ju öppet och bra. Vi får veta hur skattepengarna används. Men det innebär också en maktkoncentration och ökat avstånd till medborgarna. Och utvärderingstanken är en slags revisionskultur, importerad från företagsvärlden.
Rapportförfattarna på Statskontoret konstaterar att medborgarperspektivet helt saknats i förändringen av försäkringskassan. I stället har kostnadseffektivitet varit i fokus.
Förändringen av statsförvaltningen - färre myndigheter och hård central styrning - är nästan en blåkopia av vad New Labour genomförde i Storbritannien. På samma sätt uppmuntras entreprenörer och frivilligorganisationer att utföra välfärdstjänster utifrån strikta direktiv. För att kontrollera deras effektivitet krävs ständiga utvärderingar. Därigenom uppmuntras de till att vara ekonomiskt rationella aktörer på en marknad, som den offentliga sektorn alltmer blivit.
På sikt, visar forskarna Florence Faucher-King och Patrick Le Galés i tidskriften Fronesis nr 32-33 2010, undergrävs tilltron bland medborgarna till de samhälliga institutionerna. Aktörernas verksamheter syftar inte till att främja det gemensamma utan till att främja det enskilda företagets/verksamhetens intresse. Misstron mot kollektiva ansatser ökar.
Och så, simsalabim, frodas individualismen. Samtidigt som var och en får räkna med att utvärderas, såsom till exempel sker i de så kallade arbetsförmågeprövningarna.