Svensk monarki mot undergång?
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tv har sänt otaliga sändningstimmar och tidningarna har skrivit spaltmeter efter spaltmeter av okritisk och partisk skildring av kungahuset. Istället för den romantiserade bilden som medierna försökt skapa av bröllopet som en samling av nationen har medie-exponeringen av kungahuset snarare splittrat och polariserat det svenska samhället.
Sedan medierna först uppmärksammade giftermålet mellan Victoria Bernadotte och Daniel Westling har Republikanska föreningen mer än fördubblat sitt medlemsantal och stödet för monarkin sjunkit ner till under femtio procent. Samtidigt har Granskningsnämnden för radio och tv mottagit flera anmälningar om opartisk bevakning av bröllopet.
Är detta gryningen för en stark republikansk och anti-rojalistisk aktivism i Sverige?
Låt oss hoppas det.
Den tydliga opinionsrörelsen, mot Sveriges nuvarande statsskick, visar på att journalistiken misslyckats med sitt uppdrag att förmedla opartisk och allmännyttig information.
Det dalande stödet för monarkin och den resande aktivismen mot den samma visar även på hur svåra mediekonsumtionens effekter är att förutse.
Istället för att skapa ett ökat stöd för monarkin och kungahuset genom okritisk och till och med pro-rojalistisk journalistik verkar media-hypen kring bröllopet snarare fått en motsatt effekt likt en medial giljotin.
Avsaknaden av en kritisk diskussion om monarkin bland medierna har i sig medverkat till det dalande stödet för det nuvarande statsskicket. Kungahuset har i samband med bröllopet fått, och får än i dagarna utrymme i det offentliga rummet på ett överdrivet bombastiskt sätt som är främmande för den svenska kulturen. I Thailand "går man ur huse" klädd i gult för att hylla sin kung och i Brunei upprätthålls den enväldiga sultanens makt mycket tack vare de lojala medierna, men i Sverige existerar inte någon sådan utbredd vulgär kult kring kungahuset. Därför har svenska mediers överdrivna skildring av kungafamiljen och bröllopet uppfattats som främmande och demokrati-fientlig.
SVT:s sexton timmar långa bevakning av bröllops-dagen förde Sverige tillbaka i tiden till ståndsamhället när folket tacksamt fick buga och tacka kungen av guds nåde för att vi fick komma in i dennes salar för att mellan draperierna titta på när kungafamiljen ägnade sig åt festligheter. Under vinjetten "Kungabröllopet" gestaltades en ritual som stank av vämjeliga feodala värderingar där vi som medborgare är exkluderade omyndigförklarade småbarn. Spektaklet påminde om hur skör demokratin är - allt som krävs är nämligen att Sveriges journalistkår överger sina poster.
Diskussionen som fötts av det kungliga enväldet i medierna kan bli början på en demokratisering av såväl Sveriges konstitution som det offentliga samtalet."Kungabröllopet" har visat att den svenska monarkin aldrig kan passera sitt bäst före-datum, den har aldrig haft något.