Socialdemokraterna lovade i valrörelsen att höja a-kassan. I den S-ledda regeringens budget, som togs innan riksdagens sommarledighet, beslutades det om höjningen. Den träder i kraft 7 september.
Men på måndagen avslöjade Sveriges televisions Rapport att alla arbetslösa inte får höjd a-kassa. En fjärdedel av dem får ingen höjning. Och de är de som nu har lägst ersättning från a-kassan och som då de senast hade jobb tjänade minst.
Den gruppen utgörs främst av kvinnor, som ofta haft deltidsarbete innan arbetslösheten. Många av dem har haft deltid ofrivilligt.
De höjningar i a-kassan som görs går att indela i tre grupper beroende på tidigare inkomst. I den första, de som tidigare tjänat upp till 18 700 kr per månad före skatt, blir det ingen höjning. De får fortsatt ut 10 500 kr efter skatt i a-kassa. Den gruppen utgör en fjärdedel av de arbetslösa.
Mellersta gruppen utgörs av de som då de jobbade tjänade mellan 18 700 kr och 25 025 kr före skatt. De får 2 700 kr i höjd a-kassa efter skatt. Det innebär att deras nya ersättning från a-kassan blir drygt 13 000 kr i månaden efter skatt.
Den tredje gruppen består av de som tjänat mer än 25 025 kr i månaden före skatt. De får höjd a-kasseersättning med 3 500 kr efter skatt. Det blir drygt 14 000 kr efter skatt per månad. Allt detta gäller för de första hundra dagarna av arbetslöshet.
Beräkningstekniskt beror dessa höjningar, för främst de arbetslösa som tjänat ganska bra, på att taket i a-kassan höjs. Ersättningen för de som tjänat mer än det tidigare, låga, taket blir därför högre. De som tjänat det som det tidigare taket låg på, eller lägre, blir utan höjning.
Detta kan framstå som orättvist, men hör ihop med principen om inkomstbortfall. Den går ut på att ersättningar från de skattefinansierade välfärdssystemen, rörande arbetslöshet och sjukersättning, ska utgå i relation till (tidigare) inkomst.
Motivet till det är dels att de som tjänat mer betalat mer i skatt, dels att man vid arbetslöshet och sjukdom ska få en ersättning så att den standard man har ska kunna bibehållas, i alla fall en första tid.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) sa till SVT Rapport att regeringen ”vill inte ha en grundförsäkring utan vill ha en inkomstrelaterad försäkring.”
En grundförsäkring innebär att alla får samma, ofta låga, ersättning finansierad via skattesystemet. Det blir lätt så att de som tjänar mer skaffar sig privata försäkringar som tillägg.
Det för med sig att de inte vill att grundförsäkringens nivå höjs. De börjar tycka att grundförsäkringen kan fortsätta vara på den (låga) nivå den är på. Detta eftersom de inte vill betala de höjda skatter som höja ersättningar för med sig.
De vill inte ha höjd skatt för det minskar de pengar de har tillgängliga för att betala den privata tilläggsförsäkringen.
S, som brukar värna låginkomsttagare, får ett pedagogiskt problem när personer med låg inkomst inte får någon höjd a-kassa.
Trots att a-kassan utformas efter en princip som ger maximal uppslutning för en omfattande offentlig välfärd gällande detta blir det svårt att försvara utformningen av a-kassehöjningarna.
Höjningen borde ha varit så att de med låg a-kassa fått en tusenlapp mer i månaden, även om det lett till att de med hög a-kassa fått en femhundralapp mindre i höjning.