Ibland blir man uppmärksammad på guldkorn som man annars skulle ha gått miste om. Häromdagen plingade det till i mejlkorgen med ett lästips från tidningschefen. Det var en länk till en krönika som publicerades i måndags i tidningen Värnamo Nyheter. Krönikan var skriven av tidningens redaktionschef Lars Alkner och bar titeln "Hur många sverigedemokrater tål Sverige?".
Krönikan hade uppenbarligen väckt en hel del uppmärksamhet och orsakat att tidningens sajt hackades och låg nere under tisdagen. Innan dess hade det strömmat in mer än 1 300 kommentarer till krönikan.
Alkners krönika var skriven så att den på ett mycket ironiskt sätt vände på den sverigedemokratiska argumentationen och applicerade samma typ av argument på sverigedemokrater som många sverigedemokrater applicerar på invandrare. Resultatet blev en mycket läsvärd krönika som borde kunnat stämma till eftertanke. Alkner inleder sin krönika på följande sätt:
"Hur länge ska denna massökning av sverigedemokrater få pågå? Det är dags att vi vanliga människor säger ifrån! Ska verkligen våra skattepengar läggas på Sverigedemokrater när tiderna är så svåra?
När jag var ung var problemet hanterbart. De få Sverigedemokrater som fanns på 1990-talet var lätta att identifiera i sina bomberjackor och rakade huvuden. De kostnader som de medförde i form av polisingripanden och skadegörelse var inte större än att vi normala svenskar kunde dela på dem solidariskt via skattsedeln.
Övriga främlingsfientliga var på den tiden assimilerade med våra sju riksdagspartier. De hade förstått att man måste anpassa sig till majoritetskulturen och att majoriteten av svenskarna inte är rasister. De hade vett att vara tacksamma för att vi lät dem leva här i vårt vackra land.
Men på senare år har Sverigedemokraterna tillåtits växa i okontrollerad takt. De tycks inte längre vara nöjda med att få bo i vårt vackra land utan kräver allt mer rättigheter och att få ha sin egen kultur. Det skapar problem, eftersom deras primitiva och hatiska kultur rimmar illa med vår västerländska civilisation. Snart tar de över med sina egna lagar och då får vi väl inte äta kebab, gå på yoga eller lyssna på samba i vårt eget land! Det borde vara de som får anpassa sig efter vårt internationellt influerade majoritetssamhälle och inte tvärtom!
Inte får man kritisera dem heller, för då kallas man odemokratisk. Det skriks på censur och att de är offer för allt och alla. Det är för jävligt att ingen vågar diskutera problemet och att man inte får säga vad man vill om sverigedemokrater i det här landet!"
Jag kan tänka mig att många av er får samma aha-upplevelse som jag fick när jag läste krönikan. Det är fascinerande hur väl den sverigedemokratiska argumentationen kan appliceras på dem själva. Det handlar bara om hur man definierar majoriteten i vårt samhälle och vilka effekter denna definition får för den fortsatta analysen av det samhälle vi lever i.
Syftet med Alkners krönika var inte att gå till attack mot Sverigedemokraterna och förlöjliga dem, utan hans krönika var ett försök att illustrera varför han som ansvarig utgivare refuserar insändare med liknande argumentation riktad mot olika invandrargrupper. Själv skriver han i krönikan:
"Känns det jag skriver hårt, onyanserat, osakligt och orättvist? Är det nedvärderande mot Sverigedemokrater? Kanske jag rentav hetsar mot dem? Ja, det gör jag. Fördomsfull är jag också. Generaliserar grovt och dömer alla efter vad enstaka individer inom partiet har gjort eller påstås ha gjort. Men det är insändare med precis detta innehåll som jag med jämna mellanrum slänger i papperskorgen, insändare skickade av sverigedemokrater eller personer som säger sig sympatisera med partiet. Enda skillnaden är att du måste byta ut ordet sverigedemokrater mot invandrare, flyktingar, afrikaner, somalier eller någon annan etnisk grupp.
Vi får ta emot mycket skäll och en del hat för att vi inte publicerar alla dessa insändare. Trots att Sverigedemokraterna får in många mer sansat formulerade insändare, trots att jag envist som en papegoja upprepar att vi går efter innehåll och inte efter avsändare. Och att hänvisa till lagstiftning och pressetik brukar vara föga verkningsfullt."
Krönikan föll uppenbarligen inte i god jord. Sverigedemokraterna tålde uppenbarligen inte att klumpas ihop och beskrivas på detta sätt. Så för att hindra krönikans spridning hackades sajten. Det känns inte särskilt demokratiskt.
Den fria debatt som Sverigedemokraterna ofta påstår att man förvägras var inte värt ett ruttet lingon när man fick svar på tal med samma mynt. Öppen och fri debatt är tydligen bara av godo när det passar de egna sverigedemoratiska galoscherna.
Nu är tidningen Värnamo Nyheters sajt öppen igen. Så om ni vill läsa krönikan i sin helhet så hittar ni den på följande adress: http://www.varnamonyheter.se/hur-manga-sverigedemokrater-tal-sverige