Sunderbyn-Luleå-Ersnäs- Rosvik-Norrfjärden-Piteå

Piteå2010-11-12 06:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Just nu känner jag mig ganska slut efter en hel dags diskuterande kring valresultatet i Norrbotten. Om jag ska vara riktigt ärlig så bidrar säkert bilkörningen från Sunderbyn i dis av underkylt regn med saltblandat snöstänk på bilrutan i motljuset från de mötande bilarnas halvljus till att jag känner mig ganska seg i huvudet. Så risken är stor att den här krönikan kanske inte kommer att gå till historien som den mest välformulerade med knivskarpa analyser. Men det får ni leva med helt enkelt. Förresten så har ni ju inget annat val än att sluta läsa här om ni vill undvika det. Så här står ni vid ett av morgonens första livsavgörande vägval. Att läsa vidare eller inte.
För er som nu trots allt har gjort valet att läsa vidare så tänker jag inte avslöja något om diskussionerna i valanalysgruppen, framförallt beroende på att vi i dag bara strukturerat upp arbetet och haft inledande diskussioner för att ringa in vårt uppdrag. Men här framöver kommer nog funderingar kring valanalysen att återkomma då och då.

Apropå att läsa vidare så är det ju en av huvudtankarna med den svenska skolan. Målet är ju att alla elever ska gå vidare till gymnasieskolan och att sedan stora delar av varje årskull också ska studera på högskolenivå. Men grunden läggs i förskolan och grundskolan. I veckan har ju förslaget till kursplan för ämnet geografi i grundskolan stått i fokus för skoldebatten. Utbildningsminister Jan Björklund ska enligt uppgift ha underkänt Skolverkets förslag till kursplan i ämnet. Favorit i repris. Förra månaden körde Björklund över Skolverket i fråga om kursplanen i religion. Vetbäst-minister Björklund ska tydligen ha tyckt att det är viktigare med namnrabblande i den högre skolan än med djupare helhetsförståelse i geografiämnet.
Jag måste säga att jag uppskattar Jan Björklunds initiativ utifrån flera olika perspektiv. För det första så är det ju en klar uppgradering av min egen kunskap. Det känns skönt att veta att kunskapen att Burkina Faso tidigare hette Övre Volta och att huvudstaden är den mycket lättstavade staden Ouagadougou nu äntligen uppskattas till max igen. Eller känns det inte tryggt att veta att utbildningsministern riktigt uppskattar att jag när jag gick i sjunde klass lärde mig världens alla dåvarande länder och huvudstäder som ett rinnande vatten. Jag var nog den typ av skolelev som han ser som den typelev han vill ska befolka dagens skola. En som inte agerar störande på lektioner, som lydigt sitter på sin plats och suger i sig den kunskap som läraren förmedlar från sin pulpet och som utan problem spikar provet med detaljrika blindkartor.

Sedan finns det ytterligare skäl att prisa folkpartiledarens stora visdom när det gäller geografiundervisningen. Tänk ändå att han förstår hur alla frågesporter riskerar att urvattnas och förflackas om han inte ingriper till försvar för typiska frågesportskunskaper. Tänk er om Stefan Holm skulle ha gått i skola under det kommande decenniet med en kursplan á la Skolverket. Han hade ju varit chanslös i tv-tävlingen "På spåret". En av det svenska folkets stora frågesportshjältar hade ju inte kunnat uppfylla svenskarnas behov av en stor förebild i så fall. Vem vet, han kanske inte ens hade blivit höjdhoppare och vunnit OS-guld heller. Vilket tragiskt öde, och det bara för en förflackad geografiundervisning.
Nej fram för mer av rabblande av orter och ramsor á la "Vi ska äta, Ni ska laga" eller om det nu råkade vara tvärtom. Det är ju ytterst centralt att alla vi svenskar vet i vilken ordning Hallands stora, dundrade och natursköna vidunder till floder kommer. För annars skulle vi ju inte ens lägga till dem när vi råkar passera dem där de rinner fram som mindre åar genom landskapet. Och det hade ju varit tragiskt för den svenska nationella stoltheten, ja närmast ett kollektivt trauma för hela vårt folk, om vi missat dem.
Läs mer om