Nu när våren i allt högre grad börjar göra sig påmind är det lätt att ryckas med av euforin och den sprittande känsla man får i kroppen. Att se påskliljornas klara gula blommor, om än det nu är i butik i stället för i gräsmattorna som jag var van vid när jag bodde i Växjö, gör mig bara så glad och varm inombords.
Varje gång jag ser påskliljor kommer jag också att tänka på en av de finaste psalmer jag vet och som sjungs i samband med påskhögtiden. Psalmen heter "Dina händer är fulla av blommor" och den fångar på ett fantastiskt sätt in både glädjen i själva påskbudskapet som glädjen över den vår som vi går till mötes, fylld av spirande liv. Speciellt vackra tycker jag följande rader är: "Dina ögon är fyllda av glädje. Säg, vad har de sett för att få sånt ljus? De har sett hur vårt liv fick en mening. Jesus fyller mörkret med liv och ljus."
Oavsett om vi tror på Gud eller inte, så kan man i alla fall se påskliljornas strålande blommor som ett bud om ljuset som tilltar under våren och en påminnelse om allt det spirande liv som bara ligger och väntar på att få kraft nog att vakna till liv och bryta fram. När man ser allt detta spirande liv är det lätt att veta varifrån den glädjefyllda sång som fyller våra läppar kommer ifrån. Det är helt enkelt livets sång som bryter fram.
De strålande gula påskliljorna fungerar i alla fall som en påminnelse om något annat också. Nämligen om vårens vedermödor i form av allsköns allergier. För det är så att jag inte är riktigt kompatibel med påskliljornas strålande gula blommor. Jag brukar få snora och snyta en del, för jag kan bara inte avstå ifrån dem. Hemma i Arjeplog är påskliljorna, tillsammans med påskriset (om man låter det stå i vatten så att löven spricker ut), de första vårtecknen i form av allergier. Snömögel och pollen kommer där långt senare. Nu sedan jag börjat vistas här i Piteå så kommer inte saker i riktigt samma ordning, för snömöglet har jag känt av i ett par veckor redan men påskliljorna dök upp först i förra veckan.
Annars är ju våren en tid utan större nåd. Det skarpa vårljuset lyfter fram sådant som man kunnat förtränga under en längre tid. Nu när vårsolen obönhörligt skiner går det inte längre att förneka att fönsterrutorna behöver putsas eller att dammtorkningen kanske inte varit den allra bästa på alla ställen. Det är bara att ta tjuren vid hornen, bita ihop tänderna och ta fram städgrejorna. Eller så kanske det skulle kunna vänta ytterligare någon dag. Det finns ju trevligare vårbestyr att ta itu med.
För egen del har jag faktiskt prioriterat lite mer framåtsyftande projekt, som att plantera om de pelargonsticklingar jag köpt på mig. Allt i hopp om att det ska bli prunkande vackert på balkongen i sommar. Jag ser fram mot varma sköna och soliga sommarkvällar när jag kan ligga i min röda BigBoy-säck på balkongen och läsa en riktigt bra bok, och kanske ligga och snörvla av den allergi som pelargonerna kan ge upphov till. Men det är det värt. Tänk er bara att få ligga och titta på min "Ömma ögonkast" med sina blekrosa blommor, den dramatiskt orangea "Queen of Wien", den lätt limegula "French Vanilla" eller den vita äggskalspelargonen "Nan West". Då kommer jag att känna mig rik.
Vi har alla våra förväntningar på våren och på sommaren och vad vi än längtar till eller drömmer om så ryms dessa förväntningar och drömmar i påskliljans strålande gula klockor. Glöm inte det.