Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Din jävla ärthjärna!" Har någon någonsin kallat dig så? Ligger det minsta sanning i påståendet, så glömmer du det aldrig. Och ta det som en komplimang. Ärthjärna är inte dumt att ha. Ärthjärna är jättebra.<br /><br />Det förhåller sig nämligen så att liten hjärna har stort minne. Hur vet man det? Ja, tack vare att forskare inte är riktigt skruvade. Inte som vanliga augustar i alla fall. Vanligt folk bosätter sig inte i Klippiga bergen för att studera den rödhalsade kolibrins liv och leverne.<br /><br /><br /><br />Det har brittiska och kanadensiska forskare gjort och blivit mäkta impade av minneskapaciteten hos denna världens minsta fågel.<br /><br />Den rödhalsade kolibrin har givetvis inte en ärthjärna. Den har en hjärna stor som ett riskorn. Ändå kommer den ihåg var den har sina nektarfyllda favoritblommor, vilka den tömt och dessutom, på timmen när, pricka in när blommorna åter står nektarfyllda.<br /><br /><br /><br />Forskarna konstaterar att den sortens inslag i det episodiska minnet hittills ansetts vara exklusivt för människan. Vilken människa då? Jag är väldigt nära bekant med en människa vars episodiska minne mer är en episod. Om man så säger.<br /><br />Hon är förläggare. Av saker. Glasögon, plånbok, bilnycklar, skor. Allt löst. Det ligger i generna. Hon har en bror som en gång, i unga år, förlade sin bil, en inte så liten blå mercedes, och anmälde den som stulen.<br /><br /><br /><br />Forskarrapporten från Klippiga bergen gav mig en aha-upplevelse. Äntligen förstod jag sanningen i och orsaken bakom uttrycket "en elefant glömmer aldrig". Nej, det gör den inte. För den har så liten hjärna. Pytte i förhållande till kroppen.<br /><br />Kvantitet är en sak. Kvalitet en annan. Kvinnor har mindre hjärna än männen. Bara så ni vet. Kvinnor må ha dåligt minne, men det är super i jämförelse med männens. Kvinnor minns och vet var allting finns. Även om de får söka ibland. Män kan bo femti år i samma hus, utan att hitta nånting. Inte ens sina strumpor. Forska på det.<br /><br /><br /><br />Kapitel två i veckans vetenskapliga krönika handlar om konsten att bli hundra år. Det är skitlätt. Råden kommer från en rad vetenskapsmän och återges i Aftonbladet tillsammans med ett test där du kan se om det är lönt att följa rekommendationerna eller om du redan är död. Här kommer i alla fall ett axplock, kompletterade med krönikörens visdomsrika kommentarer.<br /><br />Undvik fett. (Fast det kan slå sig på hjärnan. Hjärnan behöver fett för att funka. Den är egentligen en enda fet klump. Därav uttrycket "tjockskalle" och "fetknopp". Allmogen vet mer än den vet om.)<br /><br />Gå till doktorn regelbundet. (Tveksamt. Jag känner en läkare vars valspråk lyder så här: "Frisk är bara den som aldrig blivit undersökt".)<br /><br />Var gift. (Gäller män. Särskilt de som vill bli chefer. För kvinnor gäller i det läget motsatsen. Var ogift.)<br /><br />Var lycklig. Skratta. (Ett gott skratt förlänger livet. Skrattar sist som skrattar mest. Typ.)<br /><br />Till sist ett ovetenskapligt råd. Lev livet. När du är hundra är det för sent.<br /><br />Och försök att fira nationaldagen, även om det tar emot.
