Stig-Björns relation till den svenska sommaren verkar minst sagt kluven. Han beskriver det själv som att svensk sommar är en sammansättning av kaotiska motsägelser. När jag ber honom beskriva vad han tänker på när jag säger svensk sommar blir svaret:
- Att man aldrig kan gå ut med mer än att tröjan följer med. För det blir strax kallt. Och regnet förstås.
Men sedan mjuknar Stig-Björn något när han börjar prata om metspön, doften av blommor, fläderdoft i Almedalen under politikerveckan och barndomens oändligt långa sommarlov med serietidningsläsning under sommarstugetak som smattrade av regn. Ett regn som räddade honom från föräldrarnas tjat om att gå ut i det fina vädret.
För att en sommardag ska vara perfekt krävs att det inte regnar och att mygg, knott och flugor lyser med sin frånvaro. Utöver detta säger Stig-Björn att det enda som krävs är en iskall pilsner. Det räcker och blir över för honom. Hatet mot myggorna är starkt. Stig-Björns egna ord är nog det bästa sättet att förmedla hans hat, han säger nämligen:
- Däremot har jag inte hat så det räcker mot myggen. Eller vintertid: Mot snö. I mina mardrömmar surrar det nästan alltid av missfoster som snömyggor, där de skickas ut av småsystrar som samtidigt ritar med krita i mina Kalle Anka-tidningar ...
När jag ber Stig-Björn berätta om något särskilt starkt sommarminne som han har, börjar han sin redogörelse med att kryptiskt tala om ljusa och mörka sommarminnen. Det är svårt att sätta fingret på vilken etikett han vill sätta på det sommarminne han berättar om, men det handlar i alla fall om den första gången, där under en gran vid en dansbana någonstans i Norrland. Stig-Björn konstaterar på sitt krassa vis: "De som var mest framgångsrika den kvällen var myggorna. De hann sticka tusen stick och skinkorna kliade i veckor efteråt."
Andra sommarminnen som Stig-Björn bär med sig är minnena från alla de O-ringenveckor som han deltog i under sjuttiotalet. Det var orientering i massor av härliga skogar i variationsrika svenska landskap, men också alldeles för mycket regn och dyblöta sovsäckar.
På min fråga om vilka smultronställen som Stig-Björn har i Norrbotten blir svaret:
- Jag har svårt att sätta fingret på ett bestämt ställe, annat än att det är kusten som gäller. Havsnära, eller åtminstone närhet till ett vatten, ju större ju bättre. Pite havsbad, är det för töntigt och självklart? Nä, det är ändå det bästa! Eller så kanske jag har det bästa kvar, kanske bifurkationen i Torne älv, alltså att få se Junosuando i sommardräkt, kanske dra lite fisk en afton, med cigarr i mungipan och lite vedkokat kaffe med lätt spetsning mellan varven.
Liksom övriga sommarprofiler har Stig-Björn getts en chans att komma med några sommartips till er läsare:
Sommarläsning: Inlästa deckare är ofta bättre än radion när man åker bil. Gärna en där Håkan Nesser läser en av sina böcker. Annars så väljer ni något som läses av Torsten Wahlund, Katarina Ewerlöf eller allra helst Tomas Bolmes inläsning av "Mästaren & Margarita" skriven av Michail Bulgakov
På sommarmenyn: Iskall nubbe med imma på glaset, öl, sillrumpor, rökt sik, och färskpotatis, sedan något enkelt från grillen med en fransk potatissallad till. Som avslutning en efterrätt med jordgubbar, lemon curd och maräng. Allra sist en GT med is och några droppar angostura bitter.
Ultimat sommarlåt: "Sommar, sommar, sommar", "Det är dans i Folkets park" eller "In the summertime" med Mungo Jerry eftersom den är både somrig och väldigt mycket sjuttiotal.
Önskegäst som sommarpratare: Jesus på temat "Så gick det egentligen till".
Önskerubrik på PT:s löp: "Därför flyttades Melodifestivalen till Piteå: - Malmö suger, säger Festivalgeneralen i exklusiv intervju för PT." Gärna med insändarkommentarer på temat "bättre ge pengarna till äldreomsorgen" och "Ständigt detta Piteå, vem tänker på oss i glesbygden".
Stig-Björn lever efter devisen att det är bättre att ångra det man gjort än det man inte gjort och börjar på det temat berätta om ett minne han har av en varm försommardag i maj, någon vecka innan skolavslutningen, när han gick på gymnasiet. Stig-Björn berättar:
- Det var de sista dagarna i maj, strax innan skolavslutningen och sommaren hade luftlandsatts med ett varmt brak. En flicka som jag under våren hånglat med inne bland bokhyllorna på skolbiblioteket (som jag sedan dess anser ska vara stora och generösa) sade till mig på lunchrasten: Stig-Björn, jag har mina föräldrars bil. Ska vi ta en liten tur? Och jag svarade: Nä, dä kan ja inte, ja har tyska nu ja... Således. Istället för en spännande biltur med en tjej i tredje ring valde jag grammatikförhör med Fru G. Det har hänt att jag ångrat mig. Men jag låter varje sommardag därefter bli ett försök att kompensera för eventuella upplevelseförluster. Hoppas alla passar på att göra detsamma!
Stig-Björn passar avslutningsvis på att skicka en hälsning till er läsare:
Ta tillvara de sista skälvande dagarna av det som liknar en sommar! Och trots allt - det finns inget sommarregn som inte är bättre än ett ymnigt snöfall i mars.