Erfarenheterna från vårens upphandling av vaktmästeriverksamheten vid Piteå älvdals sjukhus borde få de fackliga organisationerna att reagera. När man i arbetarrörelsens ungdom slogs för att få till ett anställningsskydd för arbetarna var det för att arbetare inte skulle ställas mot arbetare och frestas att konkurrera med lön.
Situationen i dag är som en effekt av att entreprenadlösningar blivit allt mer vanliga att entreprenadföretagen konkurrerar med varandra vid upphandlingarna och den som kan pressa kostnadsmassan mest vinner anbudet. Oftast är vinnaren den med lägst löneläge eller den med lägst bemanning som vinner upphandlingen. Arbetare ställs indirekt mot arbetare via sina arbetsgivare.
Dessa nya förutsättningar på arbetsmarknaden måste de fackliga organisationerna se och agera utifrån. I förra avtalsrörelsen blev en av huvudfrågorna att reglera användningen av bemanningsföretag, och detta kommer säkert att finnas med i denna avtalsrörelse också. Men något som de fackliga organisationerna borde kräva är att anställningsskyddet stärks för den personal som fanns anställd hos huvudmannen för en verksamhet som läggs ut på entreprenad ska garanteras fortsatt anställning hos den nya entreprenören vid byten av entreprenörer vid upphandlingar. Uppdragstagarens skyldighet att överta denna "ursprungspersonal" ska skrivas in som ett skallkrav vid alla upphandlingar så att alla entreprenörer kan räkna in detta i sitt anbud.
Hade en sådan form av anställningsgaranti funnits vid vårens upphandling av vaktmästeriverksamheten vid Piteå älvdals sjukhus hade den vaktmästare som fanns kvar från den tid då landstinget bedrev verksamheten i egen regi inte kunnat konkurreras ut av Samhallpersonalen. Då hade anställningsskyddet verkligen varit ett skydd för de anställda.