I Arvidsjaurs kommun står kampen om kommunalrådsstolen mellan Socialdemokraternas Lotta Åman och Centerpartiets Bjarne Hald. Det är kvinnan som vet vad det innebär att sitta som kommunstyrelsens ordförande och vad som krävs för att skapa en stabil majoritet i kommunen som står emot den oerfarne och oprövade mannen.
Detta skulle mycket väl ha kunnat fortsätta som en beskrivning av kommunstyrelseordföranden som på rutin eftersträvar omval mot den fräsche och hungrige utmanaren. Men så är läget absolut inte i Arvidsjaur. Lotta Åman som visserligen hunnit sitta något år på kommunalrådsstolen är fortfarande en fräsch, ny fläkt i Arvidsjaurspolitiken som brinner för att utveckla kommunen och som ännu har enormt mycket att ge. Hon har under den tid som hon varit Arvidsjaurs högste politiker visat att hon klarar av att leda samarbetet mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Vad gäller Bjarne Halds förmåga att samla och hålla ihop en regeringskoalition så står detta skrivet i stjärnorna. Men av vad jag hittills sett av Bjarne Hald så verkar han mest vara ute efter på att ganska oseriöst sätt höja konfliktnivån i Arvidsjaurspolitiken. Det lovar inte särskilt gott för framtiden eftersom det i kommunpolitiken i en liten kommun handlar om att bygga breda allianser och kunna förankra politiska beslut långt utanför det egna partiet och den egna koalitionen.
Jag blev riktigt förskräckt när jag senast var i Arvidsjaur och höll i ett möte om drogförebyggande arbete och missbruksvård. Under själva panelsamtalet så var tonen helt okej, men efter mötets avslutande så blev det andra tongångar. Lotta Åman och Bjarne Hald hamnade då i en mycket het diskussion kring ägandet av anläggningen Gielas. Jag som ändå upplever att jag varit med om en hel del och hört mycket överraskades ändå enormt mycket av det sätt som Bjarne Hald angrep Lotta Åman på. Det var ingen trevlig upplevelse, och nog fanns där tydliga inslag av en del härskartekniker från Bjarne Halds sida. Jag imponerades av Lotta Åmans förmåga att hålla sig lugn och sansad. Det var helt klart att kunna dra därifrån och slippa lyssna till fortsättningen på detta. Så illa berörd blev jag.
Arvidsjaur tjänar absolut ingenting på konflikt i politiken. Arvidsjaur, liksom många andra mindre kommuner, befinner sig i en situation där samarbete är absolut nödvändigt för att kunna åstadkomma en stabil utveckling. Här gäller det att alla drar sitt strå till stacken – om man ens ska kunna åstadkomma en stack. För dig som går till valurnorna nästa söndag så gäller det att värdera vilket parti som har bäst förutsättningar att se till att motivera myrorna att drar sina strån till stacken.
I det socialdemokratiska valmanifestet finns det bevis för att Socialdemokraterna i Arvidsjaur strävar efter att utveckla sitt sätt att leda kommunen. Man skriver bland annat att det finns anledning att kritisera partiets sätt att leda kommunen under innevarande period. Man konstaterar att beslutsvägarna varit otydliga, att interna rutiner varit gammalmodiga och att kommunikationen mellan politiker och tjänstemän varit bristfällig. Det är modigt att visa sådan självinsikt mitt uppe i en brinnande valrörelse. Detta bådar gott inför framtiden. Erkänner man brister kan man också göra något åt dem.
I valmanifestet slår S i Arvidsjaur fast att det finns fyra bärande principer som ligger till grund för den politik man vill föra; Att allas förmåga och vilja till arbete måste tas tillvara, att alla ska känna delaktighet och bekräftelse, att alla ska kunna utvecklas och att alla ska ha rätt till trygghet. Hur detta ska förverkligas kan ni själva läsa i själva valmanifestet.
Så i valet mellan en självkritisk Lotta Åman och en konfliktsökande Bjarne Hald borde valet falla på det parti som har bäst förutsättningar att skapa stabilitet och ett gott klimat i Arvidsjaurspolitiken, och det är Socialdemokraterna med Lotta Åman i spetsen.
Bengt-Urban Fransson