Ungdomarna i det socialdemokratiska partiet har efter höstens valresultat varit klara och tydliga med att den kris som partiet befinner sig i kräver stora och omfattande förändringar i ledarskapet för partiet. Man var först ute med att kräva att hela partistyrelsen skulle ställa sina platser till förfogande för att partiet skulle kunna ta ställning till hur det framtida ledarskapet skulle utformas. Hittills är det bara partiledare Mona Sahlin som hörsammat ungdomsförbundets uppmaning och varit beredd att ta ansvar för valresultatet.
Denna ovilja hos partistyrelseledamöterna att låta kongressen pröva förtroendet för dem ger ytterligare tyngd åt förbundets krav på förnyelse av ledarskapet.
SSU vill att den partiledare som väljs vid extrakongressen ska ha ett brett stöd i partiet och ha en förmåga att kunna samla partiet. För att kunna uppnå detta kan inte, påpekar SSU i sitt svar till valberedningen, frågan om ny partiledare i praktiken avgöras av partiombudsmännen utan måste avgöras av partiorganisationen.
SSU kräver också att den partiledare som väljs ska ha en klart uttalad politisk linje och plattform som därmed tvingar eventuella motkandidater att bekänna sina politiska ståndpunkter. Detta skulle verkligen kunna vitalisera processen med partiledarval inom socialdemokratin. Detta skulle också underlätta för den nyvalde partiledaren då denne får ett betydligt klarare och mer kraftfullt mandat för sin politiska plattform och kan ge bättre förutsättningar för ett mer kraftfullt ledarskap. Den nya partiledaren måste ha ett brinnande engagemang och egen drivkraft för att kunna återuppväcka glöden hos partimedlemmarna.
Ungdomsförbundet betonar att det är viktigt att den person som väljs har rörelsebakgrund. Detta ordval är mycket intressant och kan öppna dörren för människor med en annan bakgrund än den traditionella partibakgrunden. Detta förstärks ytterligare av att SSU inte ser det som nödvändigt att den nye partiledaren sitter i riksdagen.
Arbetarrörelsen har många grenar, och SSU:s formulering skulle kunna innebära att en ny partiledare för Socialdemokraterna har sitt huvudsakliga tidigare engagemang utanför partiet. Detta är en tanke som verkligen kittlar. Då finns många fler intressanta namn att fundera över. Människor med en tydlig förankring i våra idéer och som har låtit detta komma till uttryck i andra former än rent partiarbete. Detta skulle kunna ge nya infallsvinklar i partiets ideologiska utvecklingsarbete.
SSU kräver dessutom att valberedningen ska presentera tre kandidater som tydligt ska kommunicera sin politiska agenda innan ordförandevalet sker på extrakongressen i slutet av mars. Det vore en nåd att stilla bedja om att valberedningen skulle hörsamma SSU:s uppmaning. Men tyvärr tror jag att den gamla partikulturen är alltför rotad för att valberedningen skulle hitta tre kandidater som skulle våga ställa upp på detta. Men visst skulle det ha ökat demokratin i valprocessen och gett medlemmarna större chans att bilda sig en uppfattning om partiledarkandidaterna.