Det är ett högst rimligt krav som dessutom ligger i linje med det fokus på bekämpningen av arbetslösheten som partiledningen har föreslagit.
Ändå beskrivs SSU:s förslag i media som en attack mot partiledningen och Stefan Löfven.
Det ligger i medias logik att söka efter konflikterna och måla upp dessa som oöverstigliga. Rapporteringen blir därför lätt väldigt överdriven.
Alla som har erfarenhet av föreningsliv - och det är trots allt ganska många i folkrörelsesverige - förstår att ett årsmöte eller en kongress är ett tillfälle då medlemmarna kommer med förslag och argumenterar för dessa. Sedan röstar man om förslagen och några vinner och andra förlorar just den omröstningen.
Det är så att säga A och O i svensk föreningsdemokrati.
I just det här fallet är det inte ens en fråga om ett förslag som skulle underminera den position som partiledningen har intagit.
SSU:s förslag skiljer sig från det förslag partistyrelsen har lagt i och med att de fastställt en tydlig tidsgräns, medan partistyrelsen varit lite mer otydlig om hur fort arbetslösa ungdomar ska komma i åtgärder.
Men utöver frågan om tidsgräns är förslagen likartade, ungdomar ska studera eller arbeta. Men de unga har också ett ansvar att ta de chanser de får. Alla arbetslösa under 25 år ska fullfölja gymnasiestudier för att få rätt till ekonomisk ersättning.
Det finns alltså en viss skillnad mellan de båda förslagen. Men en vinst för SSU skulle knappast innebära en förlust för Stefan Löfven.
Tvärtom skulle hans tydliga fokus på jobbpolitiken bli än tydligare, och han kan dessutom visa att han har en rörelse bakom sig som vill ha ännu tydligare fokus på hans hjärtefråga.
Ungdomsarbetslösheten är en av våra absolut största utmaningar. Trots att Sverige har klarat sig betydligt bättre än många andra europeiska länder när det gäller omfattningen på massarbetslösheten är ungdomsarbetslösheten i Sverige högre än i jämförbara europeiska länder. Var fjärde ung svensk är i dag arbetslös.
Dessutom verkar arbetslösheten i allt större utsträckning bita sig fast. Långtidsarbetslösheten bland unga ökar dramatiskt. Om inget radikalt görs riskerar stora delar av ungdomsgenerationen att slås ut från arbetsmarknaden permanent.
Vi vet att det som tydligast kännetecknar de unga arbetslösa är deras utbildningsnivå. Om man vill att fler unga ska vara arbetslösa finns det inget som är så effektivt som att på ett tidigt stadium slå ut dem ur utbildningssystemet.
Och om man tvärtom vill att de ska komma i arbete så är det inget som är så effektivt som att se till att de har förutsättningarna att ta de jobb som finns. Det gör man genom att ge dem den formella utbildning som arbetsmarknaden i dag kräver.
På grund av den borgerliga regeringens slakt av komvux har att allt färre unga chansen att ta igen de brister som deras tidigare skolgång lämnat dem med. Att komma till rätta med detta är centralt om vi vill ha ett samhälle där alla ska ha chansen att bli vad de vill.
Men man kan också göra det genom att ge dem arbetserfarenhet.
Ett sätt är de yrkesintroduktionsavtal som Stefan Löfven var med om att formulera när han var förbundsordförande i IF Metall. Genom att ge unga arbetslösa möjligheten att kombinera arbete med kollektivavtalsenlig lön och en yrkesutbildning som stärker kompetensen både hos individen och företaget.
Ett annat sätt är att, som en del socialdemokratiskt styrda kommuner har gjort, ge alla som får ekonomiskt bistånd (socialbidrag) på grund av arbetslöshet en tidsbegränsad anställning i kommunen. Det har två fördelar, dels får den arbetslöse värdefull arbetslivserfarenhet, och dels kvalificerar sig den arbetslöse för arbetslöshetsförsäkringen vilket lättar kommunens försörjningsbörda.
Så oavsett hur kvällspressens politiska kommentatorer väljer att vinkla SSU och LO:s förslag går det i takt med den socialdemokratiska arbetslinje som Stefan Löfven satt i första rummet. Det är bara ett av många sätt som arbetarrörelsen förslagit för att komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten.