Arga snickarn, Trinny och Susannah verkar vara den nya tidens tv-terapeuter. De har tagit upp konkurrensen med professionella psykologer som Dr Phil och skrider till verket med handfasta metoder, snarare än med snack. BAM! BRYT! NYTT ÄMNE!
När jag gick ut för att posta brev hamnade jag mitt i ett händelsecentrum. Runt en spårvagn på Järntorget stod ett polisuppbåd. Bombhot, tänkte jag, för så mycket poliser skickas inte när det är vanliga bråk på vagnarna. Fel. I stället var det sex personer i rullstol som gjorde en politisk aktion för att visa på den bristande tillgängligheten som funktionsnedsatta utsätts för i allmänhet och i kollektivtrafiken i synnerhet. Hade mobilen med mig och började lägga ut bilder och filmer direkt på Facebook.
Trafikföretaget Västtrafik har som regel att inte köra när fler än två rullstolar finns i spårvagnen. Så det var totalstopp i närmare en och halv timma. Till slut uppmanade polisens insatschef demonstranterna att rulla ut - annars skulle de bäras av och anmälas för ohörsamhet mot ordningsmakten.
Absurd situation; ett stort antal medborgare utestängs från samhället på grund av dålig tillgänglighet. När några av dem - i rullstol - protesterar mot detta skickas en busslast poliser som svar. Sedan 1979 är det lag att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig. På 33 år har alltså inte Västtrafik - eller Västtragik som aktivisterna kallar det - lyckats fixa detta. Vissa ansträngningar har gjorts, exempelvis är flertalet hållplatser tillgänglighetsanpassade. Men fordonen håller inte måttet. Många spårvagnar är ganska nya och det är märkligt att Göteborg inte gjort en upphandling som följer lagen. Ramper är ur funktion, trasslar, och förarna har ingen kontroll över på- och avstigningssituationen.
Samhällets tillgänglighet är ingen lyxfråga. Det handlar om demokrati och mänskliga rättigheter. Svensk funktionshinderspolitik har sin grund i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som ratificerades i december 2008. Men långt innan dess har landet haft en handikappolitik - som bland annat hade som mål att Sverige skulle vara tillgängligt 2010. Det har misslyckats.
Göteborgs stad för ett arbete för mänskliga rättigheter - En stad för alla - sedan några år. Jag tror att stadens rödgröna ledning menar allvar - ändå blir det tokigt. Efter 13 år utan stadsarkitekt tillsattes en sådan för snart ett år sedan. Han har fått funktionshinderrörelsen emot sig genom att plädera för otillgängliga, billiga och små bostäder i centrum. Att kräva tillgänglighet är talibanism, sa han i en intervju. Häromveckan höll en av stadens verksamheter ett Öppet hus, dit bland annat personer i rullstol var bjudna. Det var bara det att tillställningen tog plats på våning 2 i ett hus utan hiss. I stora delar av Göteborg rådet stenplattshysteri - gator beläggs med gatsten som snabbt blir ojämn, bucklig och hopplös att ta sig fram på med rullstol, rullator eller synnedsättning.
Den här sortens utestängning sker jämt och ständigt. Vi är många som inväntar regeringens lagförslag om att klassa bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Riksdagen krävde i juni att detta inte längre ska förhalas.
Aktionen slutade med att aktivisterna rullade ut frivilligt, eftersom syftet uppnåtts. Och jag kunde konstatera att ett politisk live-drama har mer nerv än tv.