Att det socialdemokratiska kvinnoförbundet byter ordförande har inte bara betydelse för den egna organisationen. Det påverkar även det socialdemokratiska partiet eftersom S-kvinnorna med automatik har en plats som adjungerad till det verkställande utskottet i partiet. Den som innehar posten som ordförande i kvinnoförbundet har således en maktbas även inom moderpartiet.
Detta har också lyfts fram vid ett antal tillfällen i diskussionerna kring ordförandevalet där flera debattörer har pekat på att Socialdemokraterna lyfter bort den sista av de personer med invandrarbakgrund som haft inflytelserika positioner inom den socialdemokratiska ledningen. I sak har dessa personer naturligtvis rätt, och det är inget annat än en skam för socialdemokratin att det nu inte finns någon person med invandrarbakgrund på en ledarposition i Socialdemokraternas centrala ledning. Men det kan på intet sätt göras till ett problem som kvinnoförbundet ska göras ansvariga att lösa. Det är en fråga för Håkan Juholt & Co att ta tag i och att lösa. S-kvinnor måste välja ordförande utifrån det egna förbundets bästa. Kvinnoförbundet har på många sätt visat väg i mångfaldsarbetet, bland annat genom att Nalin Pekgul under åtta års tid varit ordförande.
Nalin Pekgul har på intet sätt varit någon dålig ordförande för S-kvinnor. Tvärtom. Hon har med mod, engagemang och kraft lyft fram jämställdhetsfrågorna på ett föredömligt sätt. Med sin bakgrund har hon också bidragit till att synliggöra invandrarkvinnornas situation på ett föredömligt sätt. Men att Nalin Pekgul nu inte fortsätter som ordförande i kvinnoförbundet kommer inte att innebära att hon upphör med sitt politiska verk. Hon kommer bara att arbeta från en annan horisont och med en annan plattform än ordförandeskapet i S-kvinnor. Detta är också ett synsätt som måste bli grundläggande i vårt parti. Det ska vara naturligt att vandra mellan olika nivåer i partiet och olika grader av ansvarstagande. Det grundläggande ska inte vara att slå vakt om egna maktpositioner, och försöka besätta den post man innehar för alltför långa tider.
Lena Sommestad är ett mycket gott val som ordförande för S-kvinnor. Hon har en fantastisk förmåga att sätta in dagens aktuella politiska frågor i större och mer övergripande sammanhang. När man läser hennes blogg, www. lenasommestad.wordpress.com, så slås man av djupet i hennes analyser och hennes förmåga att sätta in frågor i ett mycket tydligt ideologiskt perspektiv. Detta är något som saknats hos Socialdemokraterna. Här kommer Lena Sommestad att kunna tillföra i den socialdemokratiska debatten.
Man kan också hoppas att hon, som före detta miljöminister, också förmår att lyfta miljöfrågorna och hållbarhetsperspektivet i den socialdemokratiska idédebatten. Detta är avgörande framtidsfrågor som tyvärr kommit att hamna alltför mycket i skymundan inom Socialdemokraterna. Göran Perssons vision om det gröna folkhemmet är väl värd att damma av.
Att S-kvinnor nu varit så modiga att de vågat välja en ordförande med mer av intellektuell framtoning och tydlig ideologisk förankring inger hopp inför framtiden. Även den process som föregick valet, med flera kandidater som trädde fram och klargjorde vad de ville uträtta med förbundet om just de skulle bli valda var välgörande. Det banar förhoppningsvis väg för bättre processer även inom moderpartiet. Det ska bli spännande att följa Lena Sommestad i hennes verk som ordförande för S-kvinnor. Förväntningarna är höga!