Så här i tidiga april månad sprider sig en epidemi på högskoleorterna runt om i Sverige. Det är inte bara för att den slaskiga smuts-våren nu töar fram ur den soliga vårvintern som många högskolestuderande i åldern 20-25 år har kollektiv huvudvärk. För studerande innebär månadsskiftet mars-april att komma in på upploppet mot terminsslutet innan sommaren.
Det är nu som de kvarvarande krafterna av studiemotivation ska brännas på slitveckor för att räta ut alla frågetecken innan juni och sommaren är här.
Kommer jag att hinna göra alla gamla restuppgifter så att jag är berättigad till studiemedel nästa termin? Kommer jag att hinna läsa allting inför sista tentan? Kommer jag att hinna söka tillräckligt många eftertraktade sommarjobb så att sannolikheten att jag har försörjning under de kommande månaderna ökar?
Utifrån sett kan livskriserna som dessa projekt orsakar säkert uppfattas som triviala och kanske till och med som ett sjukdomssymptom för den så kallade "curlinggenerationen".
Den härskande romantiska myten om den glada studenten som bara fikar med kompisarna, gymmar och som brutal-festar på valborg är på flera sätt falsk.
Sanningen är att psykisk ohälsa bland studerande ökar och att det aldrig är så folktomt på studentpubarna som veckorna före terminsslutet. För de allra flesta unga studenterna som ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden och i vuxenlivet finns nästan inga marginaler.
Sedan regeringen ändrade regelverket får inte en student som söker studiemedel från CSN ha mer än tre underkända examinationer släpande för att få beviljat studiemedel. Samtidigt görs inte längre några undantag från regelverket om CSN bedömer att en student kan ta igen släpande poäng. Detta är ett problem som drabbar såväl nya studenter som har svårt att lära sig sättet att studera på högskolenivå som studenter i slutet av sin utbildning som arbetat med en krävande kandidatuppsats och inte blev färdiga i tid.
Alternativen för en student som inte får något sommarjobb är oftast att leva på sparade pengar, låna pengar från föräldrarna, bo hemma hos föräldrarna under sommaren eller att ansöka om studiemedel för en sommarkurs. Det sista alternativet finns givetvis inte för en student som har släpande poäng från tidigare studier.
Ändamålet med systemet för studiefinansiering är givetvis inte att det ska fungera som arbetslöshetsförsäkring för grupper som inte är berättigade till någon A-kassa. Likväl är inte målet med den högre utbildningen som bedrivs vid högskolor att tillse att arbetslösa kan ges möjlighet att belåna sig för sin försörjning.
Ändå söker tusentals personer till de många kurser som hålls vid de olika universiteten och högskolorna varje sommar. Utvecklingen som skett under senare år med ett ökat antal studenter vid sommarkurser ger inte ett gott betyg till regeringens arbetsmarknadspolitik och revor i socialförsäkringssystemet.
Med en ansvarsfull politik med fokus på en trygg utbildningsmiljö i högskolan skulle den utbredda sommarlovsångesten utraderas. Vad sägs om förändrade regler i A-kassan så att studerande inkluderas? Ett treterminssystem för högskolestudier så att studerande kan plugga hela året?
Praktik på alla utbildningsprogram på grundnivå så att alla studenter får möjlighet att skapa kontakter som leder till kvalificerade arbetsuppgifter vid sidan av studierna?
I en sådan värld hade de annalkande veckorna kunnat avnjutas med värdighet.