BENGT-URBAN FRAN BENGT-URBAN FRANSSON BENGT-URBAN.FRANSSON: Som om valfrihet gör mig lyckligare

När man läser insändare och ledare med borgerliga förtecken så kan man lätt förledas att tro att människors välmående och lycka till största del beror på rätten att välja. Valfriheten verkar för borgerliga debattörer vara nästan saliggörande och kunna bota det mesta av de samhällsproblem som finns.
Ibland önskar jag att jag kunde uppbåda bara litet av den entusiasmen när val av alla de slag ska göras. Nu senast så går de nog i spinn över det fantastiska i att få välja vårdcentral. Det måste vara ett riktigt Hallelujamoment för dessa valfrihetsfanatiker att få välja vem som ska ta blodtrycket på dem, vem som ska skriva ut deras astmamedicin och vem som ska få skriva ut det sjukintyg som Försäkringskassan sedan i slutändan säkert kommer att underkänna. Tänk ändå om man kunde gå igång litet mer på det så hade man ju i alla fall den ljuspunkten att se fram emot i januarimörkret.

En annan valfrihetsreform som jag inte heller riktigt kan gå igång på är ju utförsäljningarna av apoteken. Eller kanske det inte var en valfrihetsreform. Det kanske bara rörde sig om privatiseringar för privatiseringarnas skull. Det skulle ju kunna förklara en del. För vem blir lycklig av att det på större orter finns flera olika apotek med olika ägare? Att kunna hålla reda på vilket apotek som för vilka märken kan ju knappast underlätta vardagslivet för oss.
Och vilken valfrihet det genererar. Jag som glesbygdsbo, och dessutom en människa som känner en viss trygghet i att våra mediciner skötts om av ett statligt företag som saknar intresse av att pracka på oss så mycket som möjligt, känner ju inte precis att min valfrihet har ökat. Nej, tvärtom. Denna valfrihetsälskande högerregering har tagit från mig min möjlighet att välja min invanda trygghet hos det statliga apoteket. Nej, vi Arjeplogsbor och Arvidsjaursbor tvingas att "välja" det privata alternativet eftersom inget annat finns. Inget Hallelujamoment finns att hitta i den valfriheten precis.

Men jag har nog inte fattat storheten i det här med valfrihet. Men det beror väl endera på att jag är gammaldags eller på att jag inte är borgare. Eller så är det väl en kombination av båda. Jag blir i alla fall bara stressad när det är dags att välja elleverantör, välja bundet eller rörligt elpris, välja försäkringsbolag för bilen, välja PPM-fonder och förvaltare för tjänstepensionen. Jag känner mig alltid smått paranoid i dessa valsituationer och det känns per definition som om jag gått på en nitlott när jag gjort mitt val.
Snälla, ni som tycker att människans frälsning står att finna i alla dessa valfrihetssituationer kan väl ge mig en kurs i hur man uppnår detta extatiska tillstånd som ni verkar uppnå när ni får möjligheten att välja. Det skulle kanske öka mitt välmående och förbättra mitt allmäntillstånd. Det kanske rent utav måste till en stor dos av kognitiv beteendeterapi också för att lyckas. Utförsäljningen av apoteken har nämligen fått mig riktigt anti när det gäller valfrihetsreformer och privatiseringar. Så bered er på att det behövs många kurstillfällen och terapitillfällen om ni ska lyckas. Men till min fasa skulle jag nog först tvingas att välja både utbildare och terapeut.
Hujedamej, säger jag bara!