Tänk ändå vad härligt det kan vara med semester. Att få ta dagen precis som den kommer utan måsten och plikter. Att kunna ligga under parasollet och njuta av vågornas kluckande mot stranden, den klarblå himmelen och den strålande sol som gassar så där härligt påträngande. I stunder som denna känns det som om vad som helst skulle kunna hända på den politiska arenan och jag knappt skulle bry mig. Men Luther sitter ju där på ena axeln så nog skulle man väl slå på hjärncellerna och hänga med.
Jag har flera somrar predikat om vikten av avkoppling och nedkoppling under semestern. TCO har flera gånger lyft upp de ökande problemen med att människor inte får känna sig ostörda på semestern eftersom den känner sig ”tvungna” att kolla mejlen regelbundet och ta emot jobbrelaterade samtal. Därmed blir vilan och avkopplingen avbruten och du får pendla mellan ”av” och ”på”. Många gånger handlar nog detta om vårt lutherska arv. Vi ska göra vår plikt. Kanske handlar det också om en vilja hos oss själva att känna oss behövda och oumbärliga.
Jag har själv upptäckt att det är lite svårare att vara nedkopplad sedan jag upptäckte flera ställen med gratis WiFi. Det har blivit alldeles för lätt att ”bara kolla de privata mejlen” och samtidigt blir det naturligtvis så att man också passar på att kolla av jobbmejlen. Bara utifall det är något viktigt. Trots att ingen ställer något krav på att man ska göra det. Men i vårt uppkopplade samhälle är det lätt att gränsen mellan ledighet och arbete suddas ut. Men trots allt ska jag göra mitt bästa för att inte gå i fällan. För min plan är att njuta av ledigheten fullt ut i sommar. Nästa sommar är det inte lika lätt. För när det är valår så är det full rulle redan från början av augusti. Och med europavalrörelsen på försommaren blir tiden mellan valrörelserna ganska kort.
Nu medan jag har suttit i min solstol här nere på spanska solkusten har nomineringsarbetet till riksdag och landsting snurrat igång ordentligt. Den här gången måste uppställningen taggas ordentligt. Det finns nämligen inga freespins denna gång. Och för Sveriges och Norrbottens skull får vi inte förlora på upploppet denna gång. Det har vi inte råd med.
Därför gäller det att de kandidater som lanseras verkligen håller måttet och inte är smittade av de skandaler och affärer som partiet hr fått uppleva i Piteå och i Norrbotten. Jag måste tyvärr erkänna att SSU-skandalen även för mig finns i färskt minne. Och när denna fortfarande ligger top of mind hos mig så ligger den nog där för gemene man ute på gatan också.
Men det gick ju bra efter Janne Josefssons skandalreportage tänker nog några. Men det finns en väsentlig skillnad mellan den skandalen och SSU-skandalen, och det handlar om vem som sätter sig till doms. Janne Josefsson kom utifrån och skrev oss på näsan hur fel det var och detta gjorde att försvarsreflexerna slog till. Vi slöt oss samman mot ett yttre hot. Nu finns inte det yttre hotet med i bilden, och det är vi själva som upprörs och sätter domen. Mekanismerna blir helt andra då. Och det får vi inte glömma. Politik är en fortroendebransch där väljarna (och media) sätter spelreglerna. Om det kan man tycka vad man vill, men det är bara att gilla läget och se till att man spelar de kort man har på hand på bästa sätt.