I lördags gick jag i Prideparaden i Stockholm. Det var inte första gången, men den här gången blev upplevelsen starkare än tidigare. En anledning var förstås det rekordmånga antalet paraddeltagare. Vi var tydligen 40 000 personer i tåget och hundratusentals längs gatorna som tittade. Stämningen blev inte sämre av att solen valde att visa sig just den här lördagen.
En annan anledning till varför årets parad kändes så mäktig var att få uppleva den i dessa tider, när debatten såväl i Sverige som inom EU så ofta handlar om hat och intolerans. Detta att då istället möta denna starka folkliga manifestation för solidaritet och kärlek, det kändes som en stor varm kram för själen.
För mig var det också en särskild dag av mer personliga skäl, jag gick nämligen i en sektion som hedrade minnet av en ung man, som skulle varit 18 år om han levt idag. Under våren planerade han och hans kompisar för årets Prideparad. Det kändes därför fint att kompisar och släktingar gick där till hans minne.
Hans härliga, underbara, coola kompisar. Han skulle varit där med dem!
Under Pride tänkte jag också på de positiva händelser och de förebilder som har bidragit till att göra världen bättre, mindre trångsynt. Den 26 juni 2015 var en historisk dag, då USA:s högsta domstol beslutade att alla amerikaner har rätt att gifta sig oavsett kön eller sexuell läggning. Det rimmar nämligen inte med den amerikanska konstitutionen att hindra folk från att gifta sig med den de älskar. Vilken bra dag för världen!
Jag tänkte också på förebilder. Bengt-Urban Fransson ledarskribent och politisk chefredaktör här på Piteå-Tidningen var en förebild som stod upp för vem han var. Fransson uppmärksammades över hela landet som Sveriges enda öppet homosexuella kommunalråd efter valet 2006 och under sin tid som kommunalråd i Arjeplog vittnar partikamrater om en framtidsinriktad politisk vilja. Så minns jag också Fransson.
I skrivande stund har jag ledigt. Vi har sen ledighet i Europaparlamentet. I augusti. Kollegan Marita Ulvskog som kommer från nordligare breddgrader än undertecknad, brukar muttra att ”hösten har kommit till Norrland, när vi går på semester…”. Jag är ändå nöjd. Värmen verkar komma sent i år. Jag har haft en dag vid havet.
På nyheterna fick vi också positiva nyheter. Obama vill få ner utsläppen av växthusgaser och riktar in sig mot kolkraften där utsläppen från kraftverken ska dras ner med 32 procent till 2030. Den ska bland annat ersättas med vind och sol.
Själv laddar jag inför klimatarbetet i höst, inför det stora klimattoppmötet i Paris. Detta att USA nu vill ta ledartröjan, var därför ljuv musik för mina öron. Men innan arbetet drar igång, ska jag förhoppningsvis njuta lite mer av sensommarens värme.