Men danska Socialdemokraterne gjorde sitt sämsta folketingsval på 106 år. Arbeiderpartiet gick visserligen fram jämfört med kommunvalet 2007. Men man backade från resultatet i stortingsvalet 2009. Dessutom ska man komma ihåg att valet genomfördes mindre än två månader efter terrorattentatet mot det socialdemokratiska ungdomsförbundet AUF på Utöya.
Om man tittar på opinionsläget inser man att knappt något socialdemokratiskt parti i Europa samlar mer än en tredjedel av väljarna. Många ligger snarare kring 25 procent. Socialdemokratin mår inte bra i dag. Och den tidigare så stolta svenska socialdemokratin är inget undantag.
Problemet är att ingen riktigt vet vad socialdemokratin vill i dag. Och även om det fanns en klar vision om var man skulle, saknas medlen för att ta sig dit.
Avsaknaden av verktygslåda blev extra tydlig när Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesman Tommy Waidelich i torsdags presenterade en rapport om det ekonomiska läget.
Rapporten riktar med rätta kritik mot den moderata arbetslinjen som - genom försämringar i arbetslöshets- och socialförsäkringarna, subventioner av hushållsnära tjänster, jobbskatteavdrag och sänkningen av restaurangmomsen - syftar till att sänka reservationslönen, det vill säga den lägsta lönen man är beredd att arbeta för.
För ett litet land som vill hävda sig i den globala konkurrensen och samtidigt upprätthålla en generell och jämlik välfärd med hög standard är det en återvändsgränd att föra en politik som vill tvinga in de många arbetslösa - i dag fler än för fem år sedan - i en låglönesektor med lågproduktiva jobb istället för att se till att de har den kompetens som behövs för att kunna ta de jobb som trots allt finns.
Sveriges framtid är obönhörligen sammankopplad med resten av världen. Finans-, energi- och klimatkriserna kommer tillsammans med Kinas tilltagande ekonomiska styrka att i grunden påverka våra förutsättningar att forma samhället. Vi kan inte utgå från att vi kommer att tillhöra globaliseringens vinnare.
I rapporten lyfts flera angelägna områden som Sverige måste utveckla för att stå sig väl rustade inför framtiden. Där nämns till exempel den eftersatta järnvägen, nödvändigheten av en klimat- och energiomställning samt behovet av att satsa på forskning och utveckling.
Om man som Moderaterna har skattesänkningar som både politisk målsättning och politiskt medel gör det ingenting att man har snäva ramar för ekonomin. Problemet är att samma snäva ramar omöjliggör genomförandet av en socialdemokratisk politik. Socialdemokraterna accepterar Anders Borgs så kallade reformutrymme på 15 miljarder samtidigt som till och med Konjunkturinstitutet anser att utrymmet är dubbelt så stort. Socialdemokratin borde vilja mera än statskamreren med hästsvansen.
Det finns goda skäl att ifrågasätta om nivåerna på dagens utgiftstak, överskottsmål och inflationsmål är rimliga om man på allvar vill minska arbetslösheten och utveckla välfärdssamhället. Men även om man accepterar det strama ekonomiska ramverket måste vi diskutera hur vi finansierar nödvändiga offentliga investeringar.
För att komma tillrätta med en eftersatt transportinfrastruktur, bostadsbrist och kunna göra satsningar på förnyelsebar energi måste det vara möjligt att lånefinansiera stora satsningar utanför den vanliga statsbudgeten.
När miljonprogrammet byggdes under 1960- och 70-talet gjordes det med lån ur AP-fonderna. Vi måste göra något liknande i dag. Istället för att spela med våra pensionspengar på börsen borde det vara rimligt att de investeras i den nödvändiga omställning som vi vet att vi behöver för att fortsätta vara ett av världens mest framgångsrika och jämlika samhällen.
Pensionsfonderna skulle också kunna användas för att tillhandahålla riskkapital för att utveckla nya företag och idéer inom till exempel grön energi. Dagens riskkapitalister verkar ju mest vara intresserade av att investera i privatiserade skattefinansierade välfärdstjänster.
Genom kraftfulla investeringar på dessa områden kan vi skapa arbetstillfällen, öka människors levnadsstandard och ge svenska företag möjlighet att utveckla nya produkter som kan exporteras till resten av världen.
Socialdemokratin har alltid varit som bäst när den varit modern och legat i samhällsutvecklingens framkant. Men det innebär att man måste våga se längre bort än nästa budgetproposition.
Den socialdemokratiske finansministern och ideologen Ernst Wigforss brukade tala om behovet av provisoriska utopier, det vill säga visioner som sträcker sig över flera mandatperioder.
Socialdemokratin är i behov av nya provisoriska utopier. Men för att dessa ska vara möjliga att genomföras kommer det att behövas ekonomiska muskler. Det är dags för socialdemokratin att skaffa sig ett gymkort om man ska kunna formulera ett verkligt alternativ till Moderaternas samhällsvision.