I Europaparlamentet presenterar jag mig ofta som socialdemokrat från norra Sverige. Det är enkelt och bra. Då placerar kollegor från andra delar av Europa mig rätt snabbt och vet vilka värden jag försvarar.
Nu är snart EU-valrörelsen i full gång och jag spenderar mycket tid med att resa runt i landet för att kampanja och prata politik.
För några veckor sedan stod på gågatan i en medelstor stad i södra Sverige tillsammans med partikamrater. En man kom fram och frågade mig, jaha, och vem är du?
Jag är socialdemokrat från norra Sverige, sa jag och började förklara. Stopp! Det räcker, sa mannen och fortsatte. Då vet jag vad du står för. Du tror på solidaritet och rättvisa eftersom du är sosse, och du slåss för alla som bor i norra Sverige.
Ja sa jag, i en kortversion så stämmer nog det. Men började förtydliga med kamp för satsningar på infrastruktur som Norrbottniabanan, vikten av att bevaka skogspolitiken, gruvfrågorna, turismen och annan basnäring. Jag pratade om att ambitiösa klimatmål i EU kommer skapa nya gröna jobb i Sverige.
Jag förklarade att jag som sosse också drömmer om en gränslös värld i fred och frihet där fattigdomen är utrotad och mänskliga rättigheter gäller alla. Där kampen mot arbetslösheten är en prioritet och vi ser till att skapa ordning och reda både på arbetsmarknaden och inom välfärden.
Stopp, sa mannen. Du behöver inte prata, jag vet vad du står för.
Den mannen på gatan lärde mig att jag alltid ska börja med kortversionen även i Sverige. Det är en nyttig lärdom nu när EU-valet närmar sig och vi politiker ska förklara varför just vi förtjänar din röst.
Jag är socialdemokrat från norra Sverige.