I förra veckan sände de fyra allianspartierna, tillsammans med Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, en tydlig signal till de svenska arbetsgivarna. Arbetsmiljöbrott har inte den digniteten att de ska kunna betraktas som kriminella varvid straff ska kunna utdömas i domstol. I stället ska sanktionsavgifter tas ut när arbetsgivare inte ser till att arbetsmiljölagens krav uppfylls. Det här med arbetsmiljö är helt enkelt inte lika viktigt som tidigare. Och har du stålar så kan du välja att köpa dig fri. Visserligen kommer maxtaket för sanktionsavgifter att höjas från hundratusen kronor till en miljon kronor.
Förespråkarna till förändringen menar att alldeles för få arbetsmiljöbrott har gått till åtal och att de fällande domarna varit få. Man upplever att avkriminaliseringen därmed skulle innebära en effektivisering av ärendehanteringen och att påföljderna för undermålig arbetsmiljö därmed skulle bli mer kännbara.
Med avkriminaliseringen av arbetsmiljöbrotten är risken stor att färre inom privat sektor vågar slå larm om brister i arbetsmiljön. Tidigare har man skyddats av det faktum att det varit kriminellt att bryta mot arbetsmiljölagen och att man således anmält kriminella handlingar. Nu är risken uppenbar att arbetsgivare som struntar i arbetsmiljöfrågorna kan komma att betrakta anställdas anmälningar som brott mot den anställdes lojalitetsplikt gentemot företaget och därmed använda det mot den enskilde.
Man får verkligen inte hoppas att avkriminaliseringen av arbetsmiljöbrotten är ett medel för att förändra maktförhållandena på den svenska arbetsmarknaden där arbetsgivarens makt ökar på arbetstagarnas bekostnad. Men nog ger riksdagsbeslutet en dålig eftersmak i munnen.