PEETER-JAAN KASK: Slaget om jämlikheten

Det var förstås ofrånkomligt att högern skulle kasta sig över boken "Jämlikhetsanden" (Karneval förlag). Det är i den boken de två brittiska forskarna Kate Pickett och Richard Wilkinson visar att samhällen med vida inkomstklyftor har större problem med psykisk och fysisk ohälsa, våld, droger, social sammanhållning och så vidare än mer jämlika samhällen.
Inte bara de fattigaste tjänar på att inkomstskillnaderna är små, även medklassen och höginkomsttagare mår bättre i sådana samhällen. Att inkomst spelar roll för hälsan är i sig inte överraskande. Paret Reinfeldts grannar i villakvarteren i Täby lever i genomsnitt längre än de familjer som bor i höghusen i Botkyrka. Sambandet klass-hälsa är väl etablerat. Det nya i "Jämlikhetsanden" är att forskarna sätter inkomstklyftorna i fokus och det stora antalet samband de visar upp. Motelden har inte låtit vänta på sig.

- Jämlikhetsbluffen, skriker Svenska Dagbladet och Skattebetalarnas förening i kör. En invändning är att ett statistiskt samband inte är detsamma som ett orsakssamband. Ökad jämlikhet behöver inte orsaka bättre hälsa och mindre våld. Andra har kastat sig över beräkningarna och försöker visa att man kan komma till andra resultat med annan statistik.
En annan invändning går ut på att korrelationen mellan ojämlikhet och livslängd tycks vara mycket svag och att det skulle kullkasta alla påståenden om ett samband ojämlikhet-hälsa. Författarna har svarat kritikerna och debatten har väl egentligen bara börjat.

Att "Jämlikhetsanden" inte kan belägga ett orsakssamband mellan ojämlikhet och hälsoproblem är sant. Den typen av bevis är överhuvudtaget mycket sällsynta inom samhällsvetenskapen. Nyliberala ekonomer har år efter år påstått sig kunna visa hur skadliga skatter är för samhällsekonomin utan några som helst krav från högerdebattörer på bevis om orsak och verkan.
Enbart det faktum att det föreligger statistiska kopplingar mellan stora inkomstklyftor och ohälsa är intressant eftersom den ekonomiska debatten på senare år snarast handlat om motsatsen, problem med jämlikhet. Sambandet mellan ojämlikhet och livslängd kan av flera orsaker vara svårt att ringa in. Förändring av livslängden är en långsam process över flera decennier.

Kritiken ruckar dock inte på det verkligt intressanta i "Jämlikhetsanden" - att så många företeelser tycks ha en direkt koppling till ojämlikhet. Sambandet speglar kanske bara antalet fattiga i samhället, invänder kritiker. Jo, men från annan forskning vet vi att det finns en stark koppling mellan fattigdom och inkomstklyftor. Stora inkomstskillnader i ett land går hand i hand med hög andel fattiga.

Högerns enda "anständiga" skäl för ojämlikhet har varit att inkomstklyftor skulle behövas för att få fart på tillväxt och välstånd. "Jämlikhetsanden" bemöter effektivt det argumentet. Det är den verkliga orsaken till högerns ilska.