Det råder en motsättning mellan exploatering och bevarande. Det gäller exempelvis gamla hus och stadsdelar och i naturen.
Ekonomisk utveckling och tillväxt har en kostnad i form av påverkan på natur och miljö. I det moderna samhället har ett pris fått betalas i form av förstörd natur och påverkan på miljön.
Länge skedde utveckling och exploatering ganska ohämmat. Luft, vatten, mark och annan miljö som förstördes vägde lätt då ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen skulle erhållas.
I många fall har det varit svåra avvägningar. Man kan ta en väg som exempel. En bredare, rakare väg ger fördelar i form av ökad framkomlighet, bärighet och lägre trafikfara. Men nya vägen tar utrymme från omgivande naturen.
På senare år har miljö- och naturvärden vägt tyngre och fått bättre skydd i lagstiftningar, nationellt och internationellt som i EU.
Älvarna som i mitten av 1900-talet byggdes ut för att ge hushåll och industri el kanske inte hade kunnat byggas ut om det varit fråga om att göra det i dag. Faktorer till försvar av natur- och miljövärden är starkare i dag. Men det är inte entydigt.
Med jämna mellanrum ställs exploatering för samhällsviktiga syften, som energitillförsel, metallframställning och arbetstillfällen, mot naturvärden. Vindkraftsutbyggnad och gruvbrytning är några.
De senaste åren har en dragkamp stått gällande Ojnareskogen på norra Gotland vid sjön Bästeträsk. Skogen är ett Natura 2000-område och uppvisar stor biologisk mångfald. Naturvårdsverket finner att området är värt att skydda.
Ett bolag vill dock bryta kalk i området, vilket skulle göra att naturvärden förstörs. Den dragkampen har pågått i några år och går mot ett avgörande. Mark- och miljööverdomstolen har begärt att regeringen senast sista augusti ska klargöra om Ojnareskogen ska skyddas och därmed stoppa ett bolags planer på kalkbrytning.
Två riksdagsledamöter från Miljöpartiet, Carl Schlyter och Annika Lillemats, hade på tisdagen en debattartikel i Dagens Nyheter om det här. Rubriken var: ”Ojnareskogen bör få skydd av regeringen”.
Artikelförfattarna framhåller att Sverige har åtaganden mot EU att skydda och bevara naturområden som Ojnareskogen. En stor del av dricksvattnet på norra Gotland tas från Bästeträsk.
MP-politikerna påpekar att naturområdet, om det utvecklas till en nationalpark, kan få betydelse för turism. Därigenom kan arbetstillfällen erhållas.
De som vill bryta kalk betonar att brytningen ger ett antal arbetstillfällen omgående. Dessa är dock övergående om ett antal år, då all kalk har brutits.
De arbetstillfällen som Ojnareskogen kan ge i form av turism och naturupplevelser kan räcka en längre tid, men kan vara svåra att bli många de första åren.
I regerandet har MP fått ge med sig om mycket. Partiet har fått gå med på höjt försvarsanslag, trots att partiet vill minska försvaret.
Trots att Stefan Löfven vill profilera sig som en industrialist och vän av den sektorn bör hans regering klargöra att Ojnareskogen ska skyddas och stoppa planerna på kalkbrytning.
Löfven är ju också för jobb och en bevarad Ojnareskog ger antagligen i ett längre perspektiv fler jobb än kalkbrytning.