Den elfte maj har två månader förflutit sedan den stora jordbävningen i Japan varvid tsunamin sköljde in över den japanska kusten och kärnkraftverken i Fukushima. Denna allvarliga kärnkraftsolycka toppar inte längre nyhetsrapporteringen trots att den av de japanska myndigheterna sammantaget klassas som lika allvarlig som kärnkraftshaveriet i Tjernobyl, och får klassificeringen 7 på den så kallade Ines-skalan. Tystnaden lägrar sig allt mer i den kärnkraftsdebatt som blossade upp efter haveriet. Detta är ytterst olyckligt.
Vid katastrofen i Tjernobyl exploderade en kärnkraftsreaktor och tusentals ton radioaktivt stoft spreds med vinden. I Fukushima har fyra reaktorer slagits ut. Reaktorinneslutningarna verkar ha hållit och därmed blir inte de radioaktiva utsläppen lika stora i Fukushima som de blev i Tjernobyl, i alla fall inte ännu. Trots detta har tiotusentals människor evakuerats från närområdet då strålning ska ha spridits i grundvattnet och över jordbruksmark i prefekturen Fukushima.
Städer som Odaka, med trettontusen innevånare vid tiden för olyckan, står i dag som tomma spökstäder och ingen vet när innevånarna kan återvända. Ingen vet i dagsläget ens om de någonsin kan återvända.
Konsekvenserna av haverierna i Fukushima är ännu inte möjliga att överskåda, och det är nog ingen i dag som riktigt kan bedöma hur allvarlig situationen verkligen är och vilka de långsiktiga effekterna på människor och miljö blir. Häromdagen skickades två personer in i en av reaktorbyggnaderna för att mäta strålningsnivåerna. Det är ännu oklart vad dessa mätningar utvisat. Häromdagen blev det dock känt att mätningar av strålningsnivåerna i prover från havsbotten tagna på femton kilometers avstånd från kärnkraftverken uppvisar strålningsnivåer som ligger sexhundra gånger högre än vad prover tagna innan olyckan maximalt uppvisat.
En annan sida av myntet är vilka de ekonomiska konsekvenserna blir. Företaget Tepco som äger kärnkraftsanläggningen i Fukushima kommer att tyngas av stora kostnader för såväl skadestånd till de som drabbats av skador efter haverierna samtidigt som man ska klara av att bygga in de skadade reaktorerna så att man säkerställer att framtida radioaktiva läckor inte uppstår.
Frågan är om företaget kommer att klara av detta, eller om den japanska regeringen måste gå in och ta över ansvaret för företaget så att inte företaget går omkull. Tankarna går osökt till den situation som rådde under bankkrisen när regeringar runt om i världen fick gå in och rädda storbanker från konkurs för att dessa inte skulle falla och därmed sätta andra processer i rullning likt dominobrickor som faller på varandra.
Tretton av företaget Tepcos kärnkraftsreaktorer står off-line och detta leder till en energibrist som gör att elransonering är att vänta. Hur detta, med ideliga produktionsstopp, kommer att påverka den japanska industrin kan man enbart sia om. Samtidigt ska Japan, som redan i dag är ett mer än tillräckligt skuldtyngt land, klara av bördorna av en återuppbyggnad av de städer som raserades vid jordbävningen och tsunamin. Den japanska regeringen riskerar därmed att få bära dubbla bördor, såväl för återuppbyggnaden efter jordbävningen som för att sopa upp efter företaget Tepco och dess ansvarslöshet.
Just nu är det alldeles för tyst i diskussionerna kring detta i efterdyningarna efter Fukushima. Men vi får inte låta efterverkningarna av Fukushima drunkna i nyhetsflödet. Det kunde ha slutat avsevärt mycket värre än det gjorde. Därför måste diskussionen om kärnkraftens framtid fortsätta - och detta i ett globalt perspektiv.