Vackra människor anses trevliga och duktiga. Därför bemöts de på ett bättre sätt än fula. Det skulle kunna betyda att den som anses snygg får ett jobb, trots att en som anses ful kanske är kunnigare och trevligare. Kanske behövs en ny diskrimineringsgrund; diskriminering på grund av utseende? En forskare i Lund, Jean-Christophe Rohner, har i ett experiment kommit fram till att vi tror oss minnas att vackra personer vi tidigare mött/sett hade goda egenskaper. I populärkulturen tillskrivs också personer som anses vackra en rad fina egenskaper, medan mindre vackra människor får illustrera ondska och dumhet.
De flesta är också överens om vilka människor som anses vackra och fula, om man ska lita till forskningsrön som presenterades härom veckan. Forskarna talar om detta som en attraktionsstereotyp. Det som anses vackert är exempelvis symmetriska drag. Kvinnor ska ha stora ögon, höga kindben, fylliga läppar, kort näsa och ljus hy. Markerat käkparti och en kropp som en antik gud anses vackert hos män. Det ifrågasätts sällan varför just dessa drag anses vackra. Man kan få intrycket att det skulle vara en biologiskt grundad urvalsprincip. Om det är sant är det fullt begripligt att någon lägger sig under kniven och får en skönhetsoperation utförd. Man får helt enkelt fördelar av att tillhöra det vackra folket. Man bedöms vara en bättre människa. Är det därför vi upprätthåller snäva skönhetsideal?
Jag tror på andra förklaringar. Jag tror att det lika gärna handlar om utseendeimperialism, eller utseendekolonialism, i kombination med überkapitalism. En västerländsk - antik - idé om skönhet som gradvis har överförts till stora delar av världen. Dessa åsikter om skönhet sammanfaller alltför väl med de könsstereotyper vi matas med dagligen i reklam, populärkultur och medier - forum som riktar sig till en global marknad. Det finns en gigantisk skönhetsmarknad eftersom de allra flesta, även i väst, faller utanför ramarna för skönhetsstandarden, med våra potatisnäsor, bilringar, smala läppar och glåmiga hy. Det är svårt att värja sig från åratal av massiv kommersiell propaganda om vad som bedöms vara vackert.
Forskaren i Lund pekar på att det är viktigt att göra sig medveten om attraktionsstereotypen för att inte agera på ett diskriminerande sätt. Att han använder ordet stereotyp berättar för mig att han tror att skönhet är ett socialt konstruerat fenomen, snarare än sanningar huggna i sten. Vi har alla mer eller mindre en tendens att sortera verkligheten för att göra den begriplig. Mallar, stereotyper, har gjorts till en sorteringsprincip. Problemet är att stereotyper är hårt knutna till värderingar, till privilegier och behandling. Vacker görs synonym med bättre och är lika med högre status. Snälla, var finns den självständiga blicken, det kritiska tänkandet? Inte i de medier som basunerade ut nyheten om forskningsresultaten.
Under alla liberala paroller om individens valfrihet lurar en fascistoid människosyn som göds av en global skönhetsindustri. Det är inte staten som styr över våra utseenden, men väl kapitalet.