Den 12 mars handlade ledarkrönikan om de områden som borde prioriteras i Socialdemokraternas förnyelsediskussioner, och ett av dessa områden var skolpolitiken. Detta fick en av ledarsidans läsare att reagera. I mejlet som kom till ledarsidan kunde man läsa: "Som erfaren lärare sedan 30 år tillbaka, tycker jag din beskrivning är förenklad och med delvis felaktiga slutsatser. Att svensk skola uppvisar sjunkande resultat i internationella mätningar står utom allt tvivel. Orsaken till detta är ju en lång process som pågått i 20-30 år, där synen på kunskaper och lärarprofessionen stegvis har genomgått en degradering på många plan."
Mejlet fortsatte sedan: "Om jag förstått Jan Björklund rätt, menar han att god studiero och trygghet är en förutsättning för en fungerande verksamhet ... Svensk ungdomsskola präglas långt ifrån alltid av detta ... Är det någon som tycker att kaos, oreda och mobbing är bra? Hur kan detta vara kontroversiellt?"
För skribenten framstod uppenbarligen den kritik som riktades mot Björklunds kadaverdisciplin som ett försvar för den oroliga arbetsmiljö som alltför många elever och lärare tvingas stå ut med. Inget kan vara mera fel än det. Lugn och ro är en förutsättning för en god lärandemiljö. Men god lärande miljö bygger på så mycket annat också. Det värdegrundsarbete som skolminister Ingegerd Wärnersson inledde är minst lika betydelsefullt om man vill åstadkomma goda förutsättningar för lärande. Detta har tyvärr reducerats till ett minimum i senare läroplaner.
Skolans resultat av i dag är inte enbart en produkt av den borgerliga regeringens politik. Även socialdemokratin har ett stort ansvar för detta. Det står helt klart. Denna insikt är grunden för behovet av ett socialdemokratiskt förnyelsearbete på detta område. Skolans uppdrag måste präglas av ett tydligt ansvarstagande för det livslånga lärandet, och den svenska skolan får inte utformas på ett sätt så att dörrar stängs för den enskilde eleven i grund- och gymnasieskolan så att effekten blir minskade möjligheter att byta spår senare i livet. Skolans främsta mål måste vara att lägga en bred grund för ett fortsatt lärande, oavsett om det sker genom fortsatta teoretiska studier eller genom praktiskt lärande i yrkeslivet.
Den svenska skolans misslyckande står främst att finna i nittiotalskrisens stora nedskärningar. Priset blev högt. En annan orsak är de förändringar som skett i synen på den svenska skolans status, vilket också mejlskribenten lyfter fram. Vidare anser skribenten att "ett tillstånd av undermålig lärarutbildning, luddiga styrdokument, bristande utvärdering, negativ kunskapssyn, otillfredsställande arbetsro, undfallenhet gentemot oansvariga kommunpolitiker efter kommunaliseringen av skolan, osv, har fått fortgå i åtminstone 10-15 år."
När det gäller lärarutbildningens kvalitet finns det all anledning att hålla med skribenten. Kvaliteten på utbildningen och de lärare man släpper ut från utbildningen är grunden för kvaliteten i den svenska skolan Därför måste lärarutbildningen reformeras i grunden. Minst lika viktig är också skolledarnas roll. Om man ger rektorerna möjlighet att utöva sitt uppdrag på rätt sätt, och ta vara på sin kompetens, ökar skolans möjligheter att uppfylla målen för verksamheten. Det visar aktuell forskning med all tydlighet.
Skolan är ett känsligt kapitel och utrymmet är för litet för att i grunden kunna fånga skolans alla utmaningar. Det finns därför anledning att återkomma fler gånger i denna fråga. Sverige behöver ett massivt kunskapslyft, och det yttersta målet för den socialdemokratiska utbildningspolitiken måste vara att lägga goda grunder för det livslånga lärandet genom ett sådant kunskapslyft.