Den största lögn vi lär ut till barn i dag är att världen på något sätt är rättvis. Det är ett faktum att skevheten i världen är av sådan makaber karaktär att det inte går att förneka om man är någorlunda påläst. Skillnaden mellan höger och vänster i detta fall är att högern accepterar och omfamnar skevheten som en av samhällets grundstenar medan vänstern menar att vi måste kunna förändra världen till det bättre. Tror man inte på en förändring av världens skevhet har jag svårt att förstå vad man gör i politiken, vad som berättigar dess existens. Ska politiken bara vara grå förvaltning kan vi lika gärna kassera demokratin och införa tjänstemannastyre.
Det finns fler regelrätta slavar i dag i världen än under 1800-talets höjd och då har vi inte ens tagit upp de som lever i låglöneslaveri och omöjlig skuldsättning, där enda alternativet för att få mat på bordet är att jobba för usel ersättning och under vedervärdiga arbetsförhållanden. Världsekonomin bygger fortfarande på den skevhet som århundraden av krig och kolonisering skapat. De skuldbördor som finns i dag har skapats av Europa ursprungligen och vårt välstånd bygger på stulna resurser. På många sätt kan man säga att vi ”exporterat” en stor del av arbetarklassen till den tredje världen som vi sedan skoningslöst utnyttjar medan vi slår oss för bröstet över hur bra vi är här i Sverige. Världen är helt enkelt en sjuk plats.
I denna berättelse landar vi slutligen i SAP. Detta parti har vandrat allt närmare mitten och i dag heter det att privata ägare i välfärden är ganska bra, skattehöjningar ska vara avhållsamma som bäst och ”reformutrymmet är för litet”. Det finns alltid ursäkter för nedskärningar men aldrig nog med pengar för stärkande reformer. I svensk media brukar man ofta säga att socialdemokraterna är vilsna och tappat kompassen. Ett sådant påstående är dock ignorant.
SAP har i kombination med sjunkande medlemstal blivit allt mer centraliserat. Den makt som en gång låg i över en miljon medlemmars händer har nu landat i händerna på under 100 000 personer. Många går med och går sedan ur för att socialdemokraterna inte håller fast vid sina ideologiska åtaganden. Politiken har formats om för att i lång utsträckning blidka Stockholms medelklass, för att säkra valseger. Kantiga hörn har slätats ut, man ogillar att prata klass och i det stora hela handlar det mesta om att förvalta statsfinanser. Många avgående socialdemokrater går direkt över till näringslivet.
SAP är inte vilset. Det är kapat av ideologer som inte tror på socialdemokratin och politiska strateger som ser till politiska vinstpoäng före faktisk samhällsförändring. SAP har alla möjligheter i världen att fullständigt krossa högerns tomma luftslott och har dessutom starkt opinionsstöd för en traditionell socialdemokratisk politik. Men man väljer att inte göra det.
Samtidigt dröjer jag kvar med mitt medlemskap i partiet i hopp om att det till slut ska ta sig i nackskinnet. Jag måste kunna tro på att demokratin kan vända vågen. Hur många mer som mig finns där ute?