Skatten kan höjas och köpkraften öka
SKATTETAK. Det har blivit ett mantra i den politiska debatten. Så fort diskussionen kommer in på nya angelägna behov eller på hur välfärden ska finansieras i framtiden, alltid samma svar: Det går inte att höja skatten.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Många borgerliga debattörer - men också socialdemokrater som Per Borg (se ledare 5/2) - hävdar att vi inte längre kan höja skatten. De menar att medborgarna framöver måste stå för en större del av välfärden själva.
I klartext betyder det att skillnaderna mellan olika grupper kommer att öka. Den som kan betala går före i kön. Att höja skatter är inget som kan göras lättsinnigt. Skatter påverkar ekonomin och ger mindre pengar för hushållen att köpa för.
Men när det verkligen gäller behöver vi inte vara så förtvivlat rädda att diskutera också skattehöjningar. Särskilt inte om alternativet är ökad orättvisa i vården.
Sveriges kommuner - och landsting visade för något år sedan i ett framtidsscenario/skräckexempel att kommunalskatterna skulle behöva höjas till 70 kronor om välfärden byggdes ut i takt med BNP.
Beräkningarna visade också - fast det inte redovisades - att den privata konsumtionen samtidigt faktiskt kunde öka nästan precis lika mycket som den offentliga.
Även fortsatt skulle medborgarna ha väsentligt mycket mer pengar till privata utgifter än som förbrukades i offentlig konsumtion. Om BNP växer kan privat och offentlig konsumtion öka parallellt.
Mot den här bakgrunden är diskussionen om ett absolut skattetak vid 50 procent av BNP våldsamt överdriven. Det handlar mer om en mental spärr än om järnhårda ekonomiska lagar. Undersökningar visar också att vi svenskar är beredda att betala mer till gemensam vård och omsorg.
Det är inte alls märkligt. För bara ett fåtal riktigt rika har råd att betala det verkliga priset för en omfattande operation eller en längre sjukhusvistelse. Vi måste helt enkelt betala gemensamt för att säkra en bra vård när vi behöver den. Frågan gäller bara hur?
Ska det ske genom att alla bidrar och vården fördelas efter behov på lika villkor till alla? Eller med hjälp av privata sjukförsäkringar och privata tillägg där några kan köpa sig före?
Hittills har den gemensamma vården betalats via skattsedeln. Men det kan också behövas kompletterande finansiering, till exempel en obligatorisk sjukförsäkring eller en specialdestinerad arbetsgivaravgift som tas ut direkt till vården.
Vi behöver hitta formerna för ett nytt långsiktigt kontrakt mellan medborgarna och samhället om framtidens vård.