LEDARE: "(S)kattechocken" uteblir för vanligt folk

Söndagens debatt i Agenda mellan den socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlin och den moderate statsministern Fredrik Reinfeldt blev tack och lov klargörande på den punkten. Mona Sahlin gav tydliga besked om inriktningen på den rödgröna oppositionens skattepolitik. Det visade sig vara med Fredrik Reinfeldt som med pojken som ständigt ropade att vargen kommer. Det finns ingen varg som kommer. Den skattechock för medelsvensson som moderaterna så frenetiskt varnat visade sig ytterst måttlig. Den rödgröna oppositionen säger nej till det sista steget i jobbskatteavdraget, det som infördes nu vid årsskiftet. Det minsta av stegen i jobbskatteavdraget. Det som gett dig minst i plånboken. Övriga delar av jobbskatteavdraget blir kvar.

De skattehöjningar som Mona Sahlin aviserade kommer att genomföras är återinförd förmögenhetsbeskattning och höjda skatter på de allra dyraste villorna. Skattehöjningar som siktar in sig på den del av befolkningen som har det allra bäst, de som sitter på de stora tillgångarna. Den del av befolkningen som gynnats mest av den borgerliga skattesänkningspolitiken, de som fått mer när klyftorna i Sverige har ökat.
Den socialdemokratiska "skattechock" som borgarna varnat för innebär för pensionärernas del sänkta skatter. Detta är inget nytt besked från socialdemokratins sida, utan har upprepats vid ett flertal tillfällen. Men det tål att nämnas igen. En socialdemokratisk politik innebär inte bara skattehöjningar, utan också skattesänkningar för en del.

Mona Sahlin återupprepade också sitt viktigaste löfte i skattepolitiken, att aldrig låna pengar till skattesänkningar. Detta är det viktigaste beskedet. Att låta kommande generationer betala för att dagens svenskar ska få sänkta skatter är både oansvarigt och ohållbart. Dessutom finns det en väl förankrad vilja hos svenska folket att betala för en väl fungerande välfärd genom skatt. Det centrala är att kunna leverera en välfärd som svarar upp till det svenska folkets förväntningar utifrån den skatt som tas ut.

I förra veckans riksdagsdebatt tryckte Maud Olofsson hårt på att skatter är ett lån av befolkningen för att uträtta vissa saker och att staten inte äger skattepengarna. Den uppfattningen finns inget att invända emot. Däremot blir slutsatsen en annan för den nyliberala Maud Olofsson än för socialdemokratin. Maud Olofssons mål är att minimera skatteuttagen och låta samhället gå mot en nattväktarstat inspirerad av John Lockes tankar. Socialdemokratins mål är att utjämna klyftor mellan människor och att se till att skapa en välfärd för alla värd namnet. Det är det som socialdemokratin begär mandat för i höstens val. Det är en begäran om tillstånd från väljarna att använda de lånade skattemedlen för att uppnå dessa mål. Det är politik!

Frågan vanligt folk, som medelsvenssons utan förmögenhet och lyxvillor, måste ställa sig är denna: "Är jag för välfärdens skull beredd att betala lika mycket i skatt som före jul?" För det är vad den socialdemokratiska "skattechocken" innebär. Inget annat! Hur mycket Reinfeldt & Co försöker få dig att tro något annat.

Ledare: "(S)kattechocken" uteblir för vanligt folk