Skattebetalarnas pengar
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Oftast brukar begreppet användas i sammanhang där det anses positivt att vara hull och sparsam, och används oftast för att ge ett intryck om att man är ytterst varsam med hur medel ska användas. Ett exempel var under Volvokrisen när Maud Olofsson inte ville riskera "skattebetalarnas pengar" genom engagemang i Volvo. Den gången höll jag faktiskt med henne.
Men det intressanta i diskussionen med mannen som ringde var frågan om hur länge "skattebetalarnas pengar" är just "skattebetalarnas pengar", både i den allmänna politiska debatten men också i Medelsvenssons medvetande. Det är en riktigt intressant frågeställning.
Ett exempel som han tog upp var offentliganställdas löner. När de utbetalas är det faktiskt med "skattebetalarnas pengar" de betalas, men när den anställde sedan köper mat etcetera på Coop Forum så rör det sig plötsligt om privat konsumtion med privata medel. Helt logiskt är det så, man han har en poäng i att det de facto är samma pengar som vandrar vidare i systemet.
Han tog också upp detta med avdraget för hushållsnära tjänster. När en person, låt oss kalla honom för Kalle, får en tjänst utförd med avdrag för RUT så finansieras tjänsten till hälften med "skattebetalarnas pengar". Samtidigt får Kalle över de pengar som han slipper betala för tjänsten via RUT-avdraget. Detta är ju pengar som i samhällsekonomin betraktas som privata, även om de som nu frigjorts tack vare att man använt "skattebetalarnas pengar" för att betala halva Kalles faktura för den hushållsnära tjänsten. Så egentligen går ju Kalle och handlar med "skattebetalarnas pengar" när han använder de pengar som blivit över. Skulle nu Kalle ha råkat vara kommunanställd och betalat med pengar från sin lön, som vi redan konstaterat betalas med "skattebetalarnas pengar" är då hela tjänsten betald med "skattebetalarnas pengar" eller?
Om man på detta sätt börjar analysera modebegreppet "skattebetalarnas pengar" så blir det lätt både kaotiskt och förvirrande. Om man ser till all offentlig konsumtion som per definition betalas med "skattebetalarnas pengar" så omvandlas dessa medel ofta i andra skedet till privata medel, eftersom de passerat ett privat företag eller en anställds lönekonto. Detta trots att det är samma pengar som vandrat vidare. Och skulle man se det på detta sätt så skulle många svenska företag vara beroende av den del av "skattebetalarnas pengar" som kommer dem till del via de offentliganställdas lönekonton och den offentliga konsumtion som finns. Självklart är det mer komplicerat än så. Så långt hann vi i den halvterminslånga kurs i nationalekonomin som utgick i min utbildning att jag förstår det.
Poängen är att jag tycker det ska ringa en varningsklocka varje gång du hör en politiker slänga sig med begreppet "skattebetalarnas pengar". Då finns det anledning att tänka till vart han eller hon vill leda dina tankar. Det är inte säkert att det är helt rent mjöl i påsen alla gånger.
Det finns en politisk värdeladdning i ordet som inte ska underskattas. Kom bara ihåg att "skattebetalarnas pengar" är mycket mer än bara bidrag och sådant. Ibland vill man få det att låta så enkelt. För mig som står på vänstersidan är "skattebetalarnas pengar" något som möjliggör vårt solidariska samhälle. Det är det Mona ger uttryck för när hon säger att det är häftigt att betala skatt. Det är knappast vad Maud Olofsson tänker på när hon säger orden.