När det nu kommer ytterligare en film i raden av Harry Potter-filmer så finns det säkert de som invänder mot att filmeserier blir allt mer fantasilösa ju fler filmer som kommer, och att den här typen av serier med filmer och böcker visst kan vara till nöje. När det gäller underhållningsvärdet hos Harry Potter-filmerna beror detta på manusets kvalité. J. K. Rowlings böcker och manus som handlar om Harry Potter är inte heller någon uppföljare på en initial succé, utan en från början sammanhållen serie som följer en väl genomarbetad plan.
På så sätt liknar Harry Potter-filmerna politikens finaste reformistiska traditioner. Väl genomarbetade och noga uttänkta förslag och förändringar som siktar på att förbättra samhället. Jobbskatteavdraget 5, uppföljaren till regeringens regidebut Jobbskatteavdraget som kom våren 2007 och följdes upp av Jobbskatteavdraget 2, 3 och 4 de följande åren, hör inte till samma kategori.
För regeringen avslöjar snarast fixeringen vid denna skattesänkning bristen på reformistisk iver. Centerledaren Maud Olofssons maniska vision om ett avsossefierat Sverige börjar väl snart närma sig fulländning. Nu återstår bara att fortsätta avvecklingen av det gemensamma åtagandet.
Genom sin utformning har jobbskatteavdraget också drag av väljarköp. Pengar i hand vid en röst på alliansen. Den tusenlapp som Reinfeldt lovade 2006 har onekligen varit ett varumärke för Alliansen. På frågan vad regeringen gör kan närmast alla ner till den minsta unge svara att de sänker skatten. Politik består delvis av detta. Men samhällsbygget måste också vara något större än en sakta urholkning av den gemensamma sektorn.
Även om man i högsta välvilja tolkar regeringens löften om att jobbskatteavdraget ska ge fler jobb så kommer man till slut till en gräns när resultatet skall analyseras innan nya steg tas. Denna gräns har nu uppstått menar nationalekonomprofessorn och högermannen Lars Calmfors, som är chef för regeringens Finanspolitiska råd.
Trots en i grunden positiv inställning till de första fyra jobbskatteavdragen riktar nu Calmfors berättigad kritik mot idén om ett femte steg. Han menar visserligen att sysselsättningen påverkats positivt av skattesänkningarna vilket man kan ifrågasätta men nu ser han att konsekvenserna av ytterligare skattesänkningar är ytterst osäkra och borde utredas innan vidare steg tas.
Därtill menar professor Calmfors att man alltid ska ställa fler sänkta jobbskatter mot vad som kunde göras för dessa pengar istället. Här låter han snarast som ett eko av oppositionens kritik. Genom att satsa på utbildning, infrastruktur eller andra väsentligen gemensamma åtaganden kunde mer sysselsättning vinnas per satsad krona. Dessutom skulle konsekvensen vara att vi för dessa satsningar fick bättre utbildning, järnvägar eller andra saker vi behöver som nation.
Man kan också ifrågasätta hur mycket ännu större inkomstskillnader mellan arbetslösa, sjuka, pensionärer och människor som jobbar ökar incitamenten att arbeta, gentemot exempelvis riktade insatser för att få långtidsarbetslösa eller ungdomar utan jobb och utbildning att ta klivet in på arbetsmarknaden.
Finansministern berömmer sig ofta att lyssna på vetenskap och expertis. Kanske är det dags att lyssna till Calmfors. När regeringen saknar majoritet för detta jobbskatteavdrag och dess eget finanspolitiska råd ifrågasätter värdet av denna typ av reform är det dags att tänka om. Då kanske regeringen skulle fundera ut något annat att göra i höstbudgeten. Vad nu det skulle vara? Harry Potter hade haft en plan.