Skämtet - vapen i Putins Ryssland
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Störst uppmärksamhet utanför Ryssland har mordet på journalisten Anna Politkovskaja väckt. Hon mördades utanför sin bostad. Mest sannolikt var dådet ett beställningsmord. Oklart är det om Kreml var inblandat.
Anna Politkovskajas sista bok har titeln "Putins Ryssland". Den ger en deprimerande skildring av ett land, som förlorat sin moraliska kompass.
Hon berättar om laglösheten i armen, där överordnade kan ta sig nästan vilka friheter som helst mot underordnade, om domstolar som inte dömer självständigt utan tar order uppifrån, från Kreml -"telefondomar", om att en politiker för att kunna nå en position måste lovprisa, "älska", Putin, att politiken i en viktig stad som Jekaterinburg leds av en maffiaboss, Fedulev med åtminstone indirekt stöd av Putin. Fedulev är ett exempel på "hur man förskingrar (allmän egendom) med regeringens goda minne". Säkerhetspolisen - FSB - spelar därvid en viktig roll.
Inför mitt senaste besök i Ryssland i början av december var jag fullproppad med uppgifter av denna typ. Men med viss erfarenhet av att allt som skrivs inte nödvändigtvis är "sanningen", närmade jag mig under min resa mina samtalspartners i Ryssland med viss försiktighet.
Jag frågade om sådana påståenden som Politkovsjakas bara är uttryck för traditionell ringaktning av Ryssland eller om de uttrycker en sanning. En kvinna svarade direkt på denna fråga: "Det är vår verklighet. I Ryssland finns det knappt någon stad, där borgmästaren inte är kriminellt belastad".
Om den egna ortens borgmästare, som sitter i häkte på grund av försök att köpa fullmäktigeledamöters stöd, skämtades det hejdlöst. Så en man sa till sist: "Här är vi inte optimister eller pessimister (om utvecklingen), vi är humorister" (för att stå ut)! Någon definitiv dom över borgmästaren ville man dock inte utfärda, eftersom undersökning pågår och alla fakta inte är kända.
Jag försökte under besöket också hävda att man fått det bättre i Ryssland. Bruttonationalprodukten ökar enligt senaste uppgifter med cirka 6,5 procent. Sådant tal var man dock inte intresserad av att lyssna till.
"Vi har världsmarknadspriser men ryska (låga) löner!" påpekade någon, medan en annan helt enkelt påstod att det liksom under sovjettiden manipuleras måttlöst med statistik. Därför kan man inte lita på någonting.
Också med ögonen kan man naturligtvis skapa sig en bild. Och den säger att det blivit klart bättre än för säg tolv-fjorton år sedan. Då fanns det tiggare. Sådana träffar man inte på nu.
Och åtminstone folk i någon sorts medelklass lever bättre. Lägenheter har rustats upp, rum tapetserats om, och badrum inte sällan försetts med kakel. Huruvida de talrika, fattiga änkorna - i norr inte sällan finskspråkiga - fått det bättre är svårare att bedöma.