Statistik som Skolverket presenterade i slutet av förra året visar att var tredje ungdom inte klarar av att uppnå fullständiga betyg efter tre års gymnasiestudier. Samma statistik visar också att det finns ett tydligt samband mellan föräldrarnas utbildningsnivå och hur eleverna lyckas i gymnasieskolan. Det är också bland elever som kommer från studieovana hem som andelen elever med ofullständiga betyg ökar mest.
Detta är naturligtvis ett stort misslyckande för det svenska utbildningssystemet som också ger dessa ungdomar en dålig start i livet genom att ha upplevelsen av att ha misslyckats i gymnasiet med sig i bagaget. Såväl utbildningsminister Jan Björklund som den rödgröna oppositionen upplever detta som ett problem. Men synen på hur problemet ska lösas skiljer sig ljusår åt.
Det förslag som utbildningsminister Jan Björklund lanserade i slutet av förra veckan innebär att man ska införa en kortare yrkesutbildning på ett eller två år där eleverna har möjlighet att välja bort all teoretisk undervisning. Björklund menar att lösningen på problemet ligger i att man ska sänka ambitionsnivå när det gäller de skoltrötta eleverna och erbjuda de elever som, i Björklunds ögon, saknar förutsättningar att klara sig igenom dagens program. Gång på gång konstaterar landets utbildningsminister att alla elever inte har läshuvud, och att det finns många jobb inom servicesektorn som inte kräver en treårig gymnasieutbildning.
Folkpartiet tycker uppenbarligen att skoltrötta ungdomar ska få en kortare yrkesutbildning för att därefter börja jobba inom servicesektorn till en ungdomslön som ligger under de avtalsenliga lägstalöner som nu finns i stället för att samhället ska ta sitt ansvar och erbjuda dessa studenter ett sådant stöd att de kan studera på något av de gymnasieprogram som finns idag. Detta är väl om något att kapitulera utan strid. Och hur ska dessa ungdomar sedan kunna konkurrera med jämnåriga som studerat på något av de nuvarande programmen när de kommer ut på arbetsmarknaden.
Utbildningsminister Jan Björklund ger på detta sätt uttryck för en skamligt låg ambitionsnivå från regeringens sida. Här handlar det inte ens om att lägga ribban på en lägre höjd utan här handlar det i stället om en fråga om hur långt under ribban man kan hoppa, om man ska använda Kurt Olssons gamla slitna uttryck från den berömda intervjun med Patrik Sjöberg.
Utbildningspolitik måste i stället handla om att ge varje elev möjlighet att klara kvalgränsen i höjdhoppstävlingen så att han eller hon fortsatt kan hålla sig kvar i tävlingen. Att låta några elever hoppa under ribban är att göra dessa elever en björntjänst. De kommer nämligen att få betala ett högt pris senare i livet för att samhället inte tog sitt ansvar och gav dem det stöd de behövde för att klara av gymnasieskolan.
Det finns ytterligare allvarliga aspekter som är värda att beakta när det gäller Jan Björklunds förslag. Skulle detta bli verklighet skulle det bidra till att cementera fast de klassklyftor som vi ser finns idag på utbildningsområdet. Det kan vi Socialdemokrater aldrig acceptera. Skolans uppdrag är att utjämna dessa klyftor, och då måste varje elev ges det stöd som behövs för att eleven ska nå kunskapsmålen. Det går inte att stå på sidan om och rycka på axlarna när eleven inte når över ribban på höjdhoppsställningen och tänka att eleven borde ha hoppat under i stället. För det är precis vad Jan Björklund skamligt nog verkar tycka att vi borde göra.