När LO:s styrelse den 24 februari behandlade frågan om vilken linje LO ska driva när det nya EU-direktivet om upphandlingar ska införlivas i svensk lagstiftning. Men beslutet var omstritt. Svenska Transportarbetareförbundets ordförande Lars Lindgren reserverade sig mot majoritetens beslut.
Det omdiskuterade beslutet i LO-styrelsen innebär att kravet på kollektivavtal för företag som tävlar om offentliga uppdrag är inte längre absolut från LO:s sida. LO anser numera att det räcker med att företag som deltar i offentliga upphandlingar visar att de tillämpar de löner och anställningsvillkor som finns i kollektivavtalen.
LO:s andre vice ordförande Ingela Edlund, som för övrigt förstamajtalar i Piteå i år, anser inte att LO övergivit kravet på kollektivavtal. I tidningen Arbetet hävdar hon att kravet på kollektivavtal för företag som tävlar om offentliga uppdrag kvarstår. Men att lagstiftningen, lex Laval i kombination med utstationeringsdirektivet gör det inte möjligt att kräva svenska villkor fullt ut och att de begräsningar som detta utgör måste lyftas bort politiskt.
Detta är inte en uppfattning som delas av Transports socialdemokratiska fackklubb. I en debattartikel i Arbetet hävdar sex företrädare för klubben att LO backar från kravet på kollektivavtal att LO-styrelsens beslut svider. De menar att beslutet är oansvarigt och kräver att LO-styrelsen ska ta sitt förnuft till fånga och upphäva beslutet så att man återgår till att värna kollektivavtalen. Undertecknarna av debattartikeln menar att kampen för kollektivavtal i första hand inte handlar om juridik utan om hur man vill format det framtida samhället.
För att klara svenska kollektivavtal behöver vi förändringar både av direktivet, men också av den svenska lagstiftning som alliansregeringen infört, säger Ingela Edlund till tidningen Arbetet.
Ingela Edlund har säkerligen rätt. Men detta om något är en politisk fråga. Och i politiska frågor måste man våga peka ut vilken väg man vill gå. För LO borde det vara en självklarhet att målet måste vara att kollektivavtal ska gälla fullt ut på svensk arbetsmarknad. Då räcker det inte att säga att man nöjer sig med villkor på samma anställningsvillkor som kollektivavtalen skulle ha gett.
Med en ny S-ledd regering i höst är det de tio punkterna för ordning och reda på svensk arbetsmarknad som LO och S har kommit överens om som gäller. Diskussionerna nu, menar Edlund, handlar om hur LO ska förhålla sig till utredningen kring hur EU-direktiven ska införlivas i svensk lag eller svenskt regelverk.
Men Vad Ingela Edlund, Karl-Petter Thorwaldsson och de andra i LO-styrelsen måste förstå är att det är just nu det är läge att föra fram ett absolut krav på kollektivavtal. I annat fall är man med och legitimerar synen att krav på kollektivavtal skulle vara oförenligt med EU-direktivet. Detta välkomnas säkerligen av motståndarna på arbetsgivarsidan.
Det är dags för LO att våga tala klarspråk. Kampen för kollektivavtalen måste vara både högljudd och offensiv. Det handlar nämligen i grunden om vilka maktförhållanden som ska råda på svensk arbetsmarknad.