Ska det krävas jippon för att kunna nå ut?
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Lönediskrimineringen av kvinnor är absolut värt att sätta fingret på, men frågan är hur själva utspelet kommer att gå hem. Om nu någon missat det schymanska utspelet så gick det i alla fall ut på att Feministiskt initiativ brände upp sedlar till ett värde av 100 000 kronor, vilket motsvarar skillnaden i mäns och kvinnors löner för en minuts arbete. Som PR-jippo var det säkerligen lyckat. Schyman uppnådde ju sitt syfte. Det skrevs om detta på tidningarnas internetsidor och kommer säkerligen att finnas med i deras tryckta upplagor i dag. Men ändå känns det som en ganska desperat handling att ge sig till att bränna pengar. Hade Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ tänkt till ordentligt och funderat över vad som ger bra utdelning goodwillmässigt så hade det nog sett annorlunda ut.
Min första reaktion var om de inte kunde ha "bränt" pengarna på något vettigt i samband med utspelet i stället för att verkligen bränna upp dem. De kunde ha gjort en symbolhandling av det hela och skänkt pengarna till behövande någonstans i vår värld. Nu har pengarna bara gått upp i rök, även om Feministiskt initiativ har fått en del medieutrymme. Men ute på gatan i folkvimlet har nog inte Schyman fått några nya sympatier tack vare denna aktion. Troligtvis är effekten den motsatta. Det vore i så fall olyckligt.
Den strukturella diskriminering som kvinnor fortfarande utsätts för måste upp på dagordningen. Varför ska du som kvinna få lägre lön än en man? Det är absurt att det är så fortfarande i Sverige år 2010. Därför kan jag förstå Gudrun Schymans desperation. Som valrörelsen hittills utvecklat sig så kommer jämställdhetsfrågorna att tillsammans med miljöfrågorna glömmas bort i skuggan av skatter och diskussioner kring regeringstrovärdighet. Det får bara inte hända. Men att får den skull ställa till med den här typen av PR-jippon är inte bra. Det förflyttar bara gränserna för vad som krävs för att fånga mediernas intresse i Almedalen. Det kanske hade varit bättre att välja ett annat tillfälle.
Det PR-jippo som Almedalen blivit är ett problem i sig. Ska du kunna nå ut måste du utmärka dig så att du sticker ut i myllret av aktiviteter och utspel i Visby. Detta riskerar att göra människor desperata á la Schyman. Man tar till överord, hittar på uppseendeväckande rubriker på sina seminarier och tänjer på de gränser som går att tänja på. Vad ska Schyman göra när hon vill väcka uppmärksamhet nästa sommar i Almedalen? Ska hon bränna en miljon kronor då på bål? Nej, det gäller nog att vrida klockan tillbaka en del och komma bort från alltför hypade PR-jippon som bara känns konstruerade och desperata. För att kunna uppnå detta krävs också att medierna också försöker se bortom det spektakulära och uppseendeväckande. Som det är nu så driver man varandra framför sig. Det har blivit en ond spiral där kraven för att kunna nå igenom mediebruset trissas upp allt mer.