Se hitåt alla som vill bli kränkta!
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vi lever i en tid där det blivit en folksjukdom att känna sig kränkt. Den som googlar "kränkt" hittar en lång lista på kränkningar.
Göran Persson känner sig kränkt av flygannonser. (Det är lågprisföretaget - och arbetarplågarna - i Ryan Air som kört med en bild på Persson och Freivalds med texten: "Dags att fly landet?")
Ahmed känner sig kränkt av Muhammedteckningarna. Samer vill inte höra att de fått lappsjuka. Datainspektionen har en speciell klagomur dit de internetkränkta kan vända sig. Funktionshindrade kränks av att vi säger "handikappade" till dem.
Noggerglassarna kränker, Knutbybor känner sig kränkta och självfallet tsunamidrabbade av att Freivalds inte stannade kvar och tog sitt ansvar.
Att leva i de förnärmades samhälle är att gå på tunn is hela dagarna. Ständigt beredd på att bli utskälld av någon som känner sig skymfad.
Men det räcker inte med att hålla truten och därmed hoppas slippa trampa någon på tårna. Tvärtom. Tigandet kan vara den värsta formen av kränkning.
Häromdagen var det ett fruntimmer i ett radioprogram som hävdade att alla homo-, bi- och transsexuella föräldrar blir kränkta eftersom vi inte talar om dem. Det kallades för "indirekt kränkning".
Och skulle vi tala om dem - skvallra kallas det tror jag? - så skulle det med all säkerhet också uppfattas som kränkande.
I samband med att polisen letat efter Hagamannen har en lång rad misstänkta förhörts av Umeåsnutarna. (Sannolikt för att polisen insåg att alla manspersoner i Umeå med omnejd borde förhöras.) De oskyldiga som förhörts talar nu ut i Expressen och känner sig "kränkta" av att polisen ställt nyfikna frågor. Till tidningen säger en man: "De visste att jag umgicks mycket med tjejkompisar. De visste bland annat var jag bodde."
Kan man tänka. Polisen vet var vi bor!
Kanske är kränkningsfebern ett tecken på vår expanderande välfärd. Generationen innan köttberget brydde sig inte om lite mobbing på skolgården eller glåpord av springpojkarna, det var vardagsmat. Det som då var problemet handlade om värme i stugan, mat på bordet och att slippa de värsta slängarna av TBC eller barnsängsfeber.
Men nu har vi löst de grundläggande välfärdsfrågorna och behöver inte bekymra oss för vår överlevnad. Istället för att luta oss tillbaka med en god cigarr, klappa oss på magen och njuta av livet så får vi för oss att ha ont i själen.
Enda botemedlet är att skaffa jämlik kränkning. Alla får leva med att omgivningen inte alltid gör vågen.
Se livet som ett träningsläger, där vi lär oss leva med att andra har åsikter. De som går med nerverna utanpå bör få hjälp att skaffa sig ett liv. Så de slipper fundera över om de är kränkta eller inte.